Krönikor
Elisabeth Sandlund: Visionen om flödessamhället
Det handlar om den största omställningen av samhällsförvaltningen sedan Axel Oxenstiernas dagar.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
"Samhället har blivit alltmer komplext och fragmentiserat. Ingen tar ansvar för helheten. Statliga myndigheter, kommuner, landsting, bolag och andra offentliga aktörer upplevs mer eller mindre som isolerade öar som mer är till för sig själva än för medborgarna. Medborgarna kommer i kläm och upplever att de slussas runt mellan olika aktörer som inte kan samverka. Vi har fått mindre av humanism och mer av byråkrati. Det här är ineffektivt och innebär ett enormt slöseri med resurser."
Det här kunde ha varit ett citat ur Dagens första ledare om stuprörssamhället för några veckor sedan. Det är det inte. Det är inledande orden i boken ”Riv stuprören” av Kjell-Åke Lantz och Charlotte Wäreborn Schultz som kom ut för sju år sedan. De båda författarna har gedigen kunskap från såväl företagsvärlden som den offentliga sektorn och inga bekymmer att hitta exempel på hur stuprörstänkandet leder till bristande effektivitet och suboptimering.
På den punkten har inte mycket ändrats. Men är det möjligt att riva stuprören och vad skulle i så fall komma i stället? Ja, det går, menar författarna. I stället för ett stuprörssamhälle vill de se ett flödessamhälle, som kännetecknas av att det är medborgarnas behov av helhetslösningar som får styra. "Det handlar om den största omställningen av samhällsförvaltningen sedan Axel Oxenstiernas dagar", skriver de. Och det vill onekligen inte säga litet, eftersom den gode adelsmannen från 1600-talet räknas som grundaren av hela den svenska statsapparaten.
Ett viktigt nyckelord i en sådan djupgående förändring är processorientering, vilket kräver ett nytt slags ledarskap som går på tvärs genom befintliga maktstrukturer. Och ska det lyckas måste trappan städas uppifrån, så att politikerna på allra högsta nivå vågar peka ut färdriktningen. En absolut nödvändighet är, hävdar författarna, att den svenska statsförvaltningen ses som en koncern och tillåts fungera som en sådan. Det behövs en koncernstrategi med en gemensam vision som inspirerar, ett tydligt syfte med verksamheten, konkreta mål och kraftfulla åtgärder för att nå målen.
Och ska medborgarna hänga med i omvandlingen måste de få en klar och tydlig bild av vilka förbättringar som förändringarna kommer att medföra för deras del. De måste känna att det finns en gemensam värdegrund i botten. "Visionen om Flödessamhället måste helt enkelt bli en del av drömmen om det framtida välfärdssamhället", skriver Lantz och Wäreborn Schultz. Sverige har chans att bli ett föredöme för andra med den bästa samhällsförvaltningen i Europa. Som om detta inte vore nog har de också räknat fram en potentiell besparing på kanske 500 miljarder.
En stillsam fråga är hur många av dagens politiker som tagit del av visionen om flödessamhället. Och om det finns några som inspirerats av den.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
