En adventstid som saknar motstycke

Coronapandemin har inneburit stora påfrestningar av unikt slag för hela samhället. I nio månader har tillvaron inskränkts av rekommendationer och påbud, ibland tydliga och klara, stundtals mer svårtydda, rent av motsägelsefulla.

Svensk kristenhet har visat en beundransvärd kreativitet när det gäller att hitta lösningar som innebär att, som det heter, inte ställa in utan ställa om. Sammanhang som redan tidigare var duktiga på att utnyttja modern teknik och sociala medier hade ett försprång, men andra var inte sena att haka på. Återigen har den gamla sanningen att kriser föder kreativitet besannats.

Men nu tar det emot. Vi står inför en av kyrkoårets största och viktigaste perioder. Den betyder mycket för de regelbundna gudstjänstbesökarna. Men vår besvikelse över att inte få mötas i kyrkorna som vanligt förstärks av att första advent och julhelgen är de tillfällen på året när också många av dem som sällan öppnar kyrkporten vill sjunga med i de älskade psalmerna och få lyssna till de välbekanta bibelorden.

Den möjligheten att möta det kristna budskapet kan svenska folket inte erbjudas i år. Det är bara att konstatera. Att använda beteckningen “trauma” kan tyckas överdrivet men är faktiskt berättigat. För den kris vi är inne i uppfyller villkoren att vara en chockartad och smärtsam upplevelse som skapar stress och överväldigande känslor som kan bli svåra att hantera.

Vi kommer inte att veta förrän i efterhand om den nu införda åttapersonersregeln har tillräcklig effekt för att bryta de uppåtgående smittspridningskurvorna. Även om läget ljusnar om några veckor när den fått genomslag får vi aldrig svar på om det möjligen hade hjälpt med mindre drakoniska åtgärder. Ändå finns det inget val. Kulturministerns uppmaning “stanna hemma” går inte att komma runt samtidigt som det är värt att ta fasta på att hon likställer individuella besök i kyrkorna för ljuständning och bön med nödvändiga inköp i livsmedelsbutiker och apotek.

I det sammanhanget sticker det i ögonen att mammons tempel – köpcenter, gallerior och varuhus – liksom kollektivtrafiken inte omfattas av restriktionerna. Här kan såväl åtta, 50 som 300 personer samlas utan att myndigheterna kan ingripa. Det kan tyckas märkligt att Sverige i motsats till andra länder inte kan reglera också kommersiell verksamhet. Att det är upprörande att se trängseln på andra håll är dock knappast fog för att hävda att kulturliv, idrott och kyrkor därför inte heller bör anpassa sig efter regelverket. Att andra gör fel är inte ett skäl till att själv inte göra rätt.

Till det som är nödvändigt hör också kyrkornas diakonala och sociala arbete. De på samhällets botten som även i normala tider har det sämst har det ännu värre nu. Dessutom innebär pandemins effekter att gruppen som inte har mat för dagen och tak över huvudet växer. “Dessa mina minsta” behöver oss mer än någonsin när tillvaron gungar. Den stora utmaningen är att hitta så smittsäkra metoder som möjligt att fortsätta att ge så många som möjligt hjälp till en dräglig tillvaro.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.