En seger för det sunda förnuftet

Den kommande förändringen av skollagen som gör det möjligt med "enstaka religiösa inslag" i utbildningen är en seger först och främst för det sunda förnuft som de 80 000 personer som skrev på Dagens adventsupprop för ett år sedan gjorde sig till tolkar för.

Vinnare är också de svenska skoleleverna, som ges chansen att någon enstaka gång per läsår uppleva högtidlighet och få en aning om andliga värden i den unika miljö som en kyrka utgör. Och inte minst landets rektorer som får ett regelverk som det är möjligt att hålla sig till utan att de behöver oroa sig för att råka ut för Skolinspektionens långa arm.

Förlorare är den lilla men högljudda grupp som vill att vi ska gömma och allra helst glömma den centrala del av det svenska samhällets kulturarv som utgörs av kristen tro, kristna värderingar och kristen tradition.

Psalmer får sjungas, bibel­texter läsas och uttolkas, kristna symboler förklaras. Det verkar sannolikt att det också blir tillåtet att prästen eller pastorn avslutningsvis ber Gud välsigna de församlade. Allt sådant är hanterbart även för den som inte delar den kristna tron. De begränsningar som skisseras verkar fullt rimliga.

Uppmaningar att stämma in i trosbekännelsen eller vara med och be är viktiga inslag i gudstjänster men knappast när skolan är kyrkans gäst. Att den lilla grupp elever – eller kanske snarare föräldrar – som vänder sig mot all kontakt med kristen tro får en möjlighet att helt avstå från samlingen är en nödutgång som sannolikt inte kommer att utnyttjas särskilt ofta.

Humanisternas ordförande Christer Sturmark gillar inte förslaget. Allt annat hade varit uppseendeväckande. Hans argument känns dock osedvanligt tunna.

Att politiker lyssnar in och tar hänsyn till folkviljan anses normalt som ett klokt beteende. Att sätta likhetstecken till ”populism” och ”väljarfrieri” är att göra det alltför enkelt för sig.

Synpunkten att alla svenskar som betalar skatt borde få bruka kyrkorna några gånger om året till profana ändamål därför att en minimal bråkdel av statens utgifter används till kyrko­antikvarisk ersättning är inte värd att ta på allvar. Med samma resonemang skulle den som bor i hyreslägenhet och saknar lån kunna knacka på hos en slumpvis vald högbelånad villaägare och kräva logi några nätter eftersom man indirekt är med och finansierar boendet via de generösa statliga ränteavdragen.

Varje skattebetalare är hjärtligt välkommen till alla kyrkor, vare sig just den byggnaden kommit i åtnjutande av statliga medel för att hållas i skick eller inte. Men när man är gäst får man finna sig i att det är värd­folket som bestämmer hur festen anordnas.

Kloka värdar tänker igenom vad som passar just den aktuella gästen. Det kommer att gälla även i fortsättningen när skolan välkomnas till kyrkan i adventstid eller då sommarlovet står för dörren.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.