Ledare
Endast etik kan hejda utsortering av foster med Downs syndrom
Fosterdiagnostik får aldrig bli självklar rutin.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
“Harmony”. Så heter det test som ett privat företag erbjuder alla gravida kvinnor som tidigt i graviditeten vill ta reda på om barnet i magen kommer att födas med trisomi, Downs syndrom. Betalar man extra ges också besked om vilket kön barnet har.
Blodprovet från mamman, som innehåller fragment av barnets DNA, tas på privata barnmorskemottagningar. Säkerheten i utfallet uppges vara så hög som 99 procent.
Vem vill inte leva ett harmoniskt liv? Det är inte alltför långsökt att förmoda att namnet valts för att ge blivande föräldrar associationer till möjligheten att undvika den disharmoni som det innebär att få ett barn med en kromosomuppsättning som avviker från den normala.
Marschen in i utsorteringssamhället pågår för fullt. Den tekniska utvecklingen går så snabbt att de etiska aspekterna kommer på efterkälken.
Fosterdiagnostik har en lång historia i Sverige. I stor utsträckning har den varit inriktad på att upptäcka Downs syndrom, inte för att det är det värsta som ett barn kan födas med utan därför att det är väldefinierat och enklare än det mesta att konstatera.
Det etiska dilemma som utsorteringen av foster med vissa egenskaper innebär var viktigt redan när det enbart var äldre blivande mödrar som, långt fram i graviditeten, erbjöds att få göra fostervattensprov med de risker de innebär. Men problemet blir mer akut när allt enklare tester kan göras allt tidigare i graviditeten. Det gäller vare sig det sker i landstingets regi, som ett inslag i mödrahälsovården, eller genomförs av kommersiella aktörer, som tjänar pengar på människors naturliga men fåfänga önskan om det perfekta familjelivet utan störande inslag i form av barn med funktionsnedsättningar.
I debatten framförs inte sällan rättviseaspekten: Alla kvinnor i alla landsting i alla åldrar måste ha samma rätt till information om det barn de väntar.
Var man bor eller om man har råd att bekosta testet med egna medel får inte vara avgörande. Argumentet kan inte viftas bort. Tvärtom är frågan om jämlik och rättvis sjukvård av stor vikt när det gäller blivande mödrar likaväl som människor med svåra sjukdomar eller de som befinner sig i livets slutskede.
Just därför att vi kan vara på väg mot generella blodprovstester för Downs syndrom (och i förlängningen för mycket annat) är den etiska diskussionen av största vikt. Om på sikt alla gravida kvinnor erbjuds att få information som gör det möjligt för dem att välja bort det barn de väntar måste de få chansen att fatta rationella beslut.
Det får aldrig bli en självklar rutin att göra testet, än mindre att låta dess resultat leda till ett beslut om abort.
Här behöver det blivande föräldraparet allt stöd de kan få från samhället. De måste få reda på vad ett liv med Downs syndrom innebär, för det barn de väntar och för dess familj. Och de behöver veta att även om just detta test inte pekar på några avvikelser så innebär det inga garantier för att ett i alla avseenden perfekt barn kommer att födas. Att invagga blivande föräldrar i falsk säkerhet är inget annat än oetiskt.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
