Ledare
"Ett häpnadsväckande beslut"
Domkyrkoförsamlingens beslut är fyllt med brist på empati och mänsklig medkänsla, skriver Dagens ledarskribent Carl-Henric Jaktlund.
OBS! Denna ledartext skrevs innan Domkyrkoförsamlingen meddelade att man låter S:ta Clara kyrkas matutdelningstält stå kvar ett tag till. Läs mer om det här.
I helgen kommer predikningar i Domkyrkoförsamlingen i Stockholm handla om medmänniskan. Det är nämligen temat för kyrkoårets texter den kommande helgen. Från Gamla testamentet finns textavsnittet med Kains klassiska svar på Guds fråga om var Abel (som Kain nyss mördat) befinner sig: "Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min broder?"
Och från evangelierna är det den än mer klassiska berättelsen om den barmhärtige samariern som gäller. Prästen och leviten (som också var en religionens man med viktiga uppdrag i gudstjänsten) gick förbi den nödställde mannen som en samarit – mot alla odds rent när det gäller grupptillhörighet – hjälpte.
Läsningen av de texterna riskerar att skorra rejält falskt denna helg.
För just när veckan går in för landning, när kyrkorummen ska ställas i ordning så att gudstjänster kan firas, så offentliggörs beslutet från Domkyrkoförsamlingen att S:ta Clara från om med på måndag inte får ha sitt tält på kyrkogården i samband med sin matutdelning.
Det är ett häpnadsväckande beslut, fyllt med brist på empati och mänsklig medkänsla. S:ta Claras insats för nödställda medmänniskor är vida känd och respekterad. Den är betraktad som en stor och viktig samhällsinsats.
Domkyrkoförsamlingen, som är fastighetsansvarig för det kyrkområde där föreningen S:ta Clara har sin verksamhet, borde förstås vara tacksamma för det diakonala arbete som utförs samt sträva efter att underlätta för förbättringar. I stället slår de undan de tältstolpar som gjort matutdelningarna mindre känsliga för regn och rusk.
Matutdelningarna lär fortsätta. Det djupa engagemang som S:ta Clara har stoppar man inte i första taget. Men de yttre villkoren tar ett rejält steg tillbaka.
Det är inget annat än skamligt.
På söndag kommer Domkyrkoförsamlingens präster troligtvis att lägga ut texten kring samarierns goda insats och uppmana de församlade att leva och verka i samma anda. Det är i så fall ord som även bör riktas till det egna livet och den egna verksamheten så att man inte går förbi den nödställde. Så att man inte missar att man är kallad att ta hand om sin broder och syster.