Finland – en hundraåring värd att gratulera!

I dag finns det anledning att gratulera vårt östra grannland på hundraårsdagen och önska Finland "många lyckliga år" framgent. Hundra år som nation kan förefalla föga imponerande. Men vilka hundra år har det inte varit! Den finländska historien är fylld av dramatik under de tio decennier som gått sedan landet utropade sin självständighet från Ryssland efter att oktoberrevolutionen slutgiltigt satt punkt för tsardömet.

De historiska banden mellan Sverige och Finland är många, både från de 650 år fram till 1809 när Finland utgjorde Sveriges östra landsdel och därefter.

Att ”Finlands sak är vår” var exempelvis en självklarhet för de allra flesta i andra världskrigets inledningsskede 1939 när Sovjetunionen gick till anfall. Välviljan yttrade sig bland annat i att 70 000 finländska barn evakuerades till Sverige för att undkomma krigets fasor. Avsikten var den bästa, även om skarp kritik framförts i efterhand över smärtsamma uppbrott.

Starka band, men ändå märks såväl okunnighet som ambivalens i den svenska hållningen till Finland och finländarna. Finlandssvenskar som flyttar till Sverige kan få beröm för att de har lärt sig ett nytt språk så snabbt. Beresta personer som besökt exotiska länder runt om i världen har möjligen åkt på kryssning till Åbo eller Helsingfors men har ofta mycket dimmiga begrepp om Finlands geografi. Och fortfarande frodas en nedlåtande attityd mot de finländska invandrare som löste den svenska efterkrigstidens arbetskraftsbrist och därmed bidrog till att bygga upp ett välstånd som vi tar för givet.

Den ambivalenta hållningen visar sig i att vi inte riktigt vet om vi ska beundra Finland och dess folk eller fnysa åt att vårt grannland på vissa punkter förefaller rentav gammelmodigt.

Den finländska skolan lyfts ofta fram som ett föredöme eftersom eleverna regelmässigt klarar sig betydligt bättre än sina jämnåriga svenskar i internationella mätningar. Också nu, när jubelropen hörs över att svenska fjärdeklassare avancerat i läsförmågeligan Pirls, måste det konstateras att det är en bit kvar tills vi slår Finland. Att de finländska skolframgångarna inte beror på djärva pedagogiska experiment utan på att man hållit fast vid mer av katederundervisning av välutbildade lärare med hög status och mandat att upprätthålla ordning och reda är välbekant - och en inte helt komfortabel tanke för alla skolexperter.

Gammeldags behöver inte betyda föråldrat. Också svensk kristenhet har all anledning att fundera över vad det är som gör att 85 procent av alla finländska 15-åringar går i skriftskola – smaka bara på det ordet – för att sedan konfirmeras. Det är en siffra som Sverige, där andelen snart är nere i 25 procent, inte har varit i närheten av sedan 1960-talet. Finland undkommer inte sekulariseringen - men de allra flesta invånare får fortfarande en grundläggande undervisning i kristen tro att hålla fast vid eller återvända till.

Hyvää itsenäisyyspäivää, Suomi!

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.