Ledare
Frida Park: Kvinnor kan – även med mens
Dags att göra upp med en nedvärderande kvinnosyn.

Sällan har väl kvinnors reproduktionscykel diskuterats så flitigt i medier som de senaste veckorna. I Aktuellt vrider man och vänder på klimakteriets olika konsekvenser för olika kvinnor. Public service startar programserie om övergångsåldern. I SVT:s debattprogram Opinion live diskuteras huruvida det är rimligt att en organisation får en halv miljon av skattebetalarnas pengar för att menscertifiera arbetsplatser (en ledtråd: det är det inte). Krönikörer dividerar om det är rätt och riktigt att vi samtalar om kvinnorelaterade problem offentligt (en ledtråd: det är det).
För varje kvinna som levt med svåra klimakteriebesvär, menssmärtor eller rikliga blödningar är ökad kunskap viktigt.
Därför måste vi tala om mens.
Ska då arbetsplatser menscertifieras och tillhandahålla bindor, tamponger, smärtstillande etcetera? Det är så klart sympatiskt om arbetsgivare vill ställa upp med bindor om man glömt, skjortor om man spillt kaffe eller skor (i rätt storlek) om man råkat trampa i hundbajs. Men någonstans går rimlighetens gräns.
Många skolor har hos skolassistenten eller skolsköterskan bindor tillgängliga för tjejer som glömt ta med eller inte riktigt har koll på sin cykel. Det är helt rätt. För det handlar om barn. Men vuxna kvinnor har full förmåga att på egen hand ta rätt på sig.
Att hälften av alla människor i produktiv ålder har mens några dagar per månad innebär inte att de är mindre kapabla att vara professionella. Det är precis sådana ignoranta tankegångar som genom århundradena legat bakom omyndigförklarandet av kvinnor eller förhindrandet av att ge kvinnor viktiga arbeten eller till och med rösträtt.
Givetvis kan kvinnor. Även fast de har andra hormoner än män.
Mensfrågan rymmer också en annan dimension: Synen på kvinnan som pengaalstrande karriärsklättrare – inte som potentiell livgivare.
Normen är att kvinnor ska arbeta sig ända in i förlossningssalen, klara av barnafödandet på några få timmar och sedan ut och arbeta efter ett halvår för att inte missa pensionspoäng eller förhindra pappor från att vara moderna. Allt detta, inklusive mens och klimakterie, ska helst sopas under likhetsfeminismens rosa matta.
Kvinnor och män är oåterkalleligen olika. Det är dags att uppvärdera kvinnor!
Här har kyrkans komplicerade relation till menstruerande kvinnor spelat roll. Historiskt sett har kyrkor navigerat mer utifrån Gamla testamentets föreskrifter om blödande kvinnor än Jesus prejudicerande bemötande av kvinnan med blödningar. Det senare är vad som borde tjäna som kompass, inte det förra.
Alla kvinnor får mens och hamnar senare i övergångsåldern. Det finns ingen anledning att hyschpyscha om detta eller att låtsas om som om det inte är ett biologiskt faktum. Som alltid är det en bra idé att ta Jesus som exempel och möta kvinnor med respekt och förståelse. Även om de har mens just i dag.