Ledare
Frida Park: Religiösa skolor får bättre studieresultat – starta fler
Det är bra många fler kommunala skolor som missköter sig jämfört med konfessionella.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Varför är “religiösa friskolor” en sådan het potatis i Sverige? Ett sätt att förstå debatten är att se den mot bakgrund av en strävan efter ett homogent samhälle. Det nya landskapet med polarisering, mångkultur och politisk hela havet stormar oroar: Vad hände med “alla ska med”? Sliter inte dessa “religiösa skolor” isär samhället?
Vi har kommit en bra bit från den tid då den lutherska enhetskulturen var rådande, även om vi, som rabbinen Dan Korn skriver om i "Som om gud fanns", är mycket mer präglade av detta arv än vad vi många gånger känner till eller ens vill erkänna. Sedan en tid råder i stället en stark sekulär norm. Om detta tidigare, helt rimligt, handlade om att staten inte ska premiera en religion före någon annan har det nu blivit till en strävan efter att skala bort allt synligt religiöst från samhället under parollen "Religion är en privatsak". Då kan vi väl inte ha konfessionella skolor?
I debatten omtalas skolformen ofta med "religiösa skolor" som om det i undervisningen pågår religiös indoktrinering. Det är dock en nidbild. I de "konfessionella skolorna" (den korrekta termen) får inga konfessionella inslag vara schemalagda eller obligatoriska. Som Jonas Qvarsebo, lektor i utbildningsvetenskap, och Fredrik Wenell, lektor i systematisk teologi skriver i sin rapport "Konfessionella friskolor – samhällsproblem eller mänsklig rättighet?" (Timbro 2018) är skolorna inte "religiösa" i bemärkelsen att verksamheten har inslag av religiös instruktion: "Den konfessionella inriktningen vetter mer åt kultur, värderingar och livsåskådning".
Den som anför som främsta argument att konfessionella skolor ska förbjudas eftersom barn påtvingas religiös utövning på skoltid får alltså tänka om. Den synen grundar sig på fördomar, inte fakta.
Men eleverna möter ju aldrig oliktänkande? Och är inte dessa skolor de facto destruktiva parallellsamhällen? De avslöjanden om skolor som inte följer läroplan och skollag är allvarliga och visar på vikten av en noggrann granskning av huvudmän som vill starta konfessionella friskolor liksom kontroller med verktyg att vidta snabba och kraftfulla åtgärder när så behövs. Men, och detta är viktigt, det är försvinnande få skolor vi talar om. Det är bra många fler kommunala skolor som missköter sig. Därtill visar de studier som gjorts att konfessionella skolor har en mångfald av såväl nationaliteter som religioner och erbjuder goda möjligheter att sätta den religiösa identiteten i perspektiv till det övriga samhället. De bidrar alltså till en god integration.
På vissa politiker verkar det som att förbud av konfessionella skolor är den absolut viktigaste skolfrågan. 2017 gick ungefär en (1) procent av svenska elever i konfessionella skolor – att jämföra med till exempel Belgien: 56,8 procent och Nederländerna: hela 76,3 procent. Med tanke på att svenska konfessionella skolor ofta är välfungerande och visar på bättre studieresultat än de kommunala finns det väl snarare för få, inte för många.
Läs också Här är frågorna som kommer avgöra om religiösa friskolor får finnas kvar
Frida Park är opinionsredaktör på Dagen.
