Frida Park: Svenska skolbarn attackeras för sin kristna tro

Det är inte utan att man tar sig för pannan när Ayman Fares, student och kommunpolitiker för Socialdemokraterna i Sölvesborg, på Aftonbladet debatt (25/9) blottar sin okunskap kring religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. Fares är upprörd över att Malmö universitet erbjuder "stilla rum" för dem som vill be – en "trojansk häst", kallar han det. Han skriver grava felaktigheter om Bibeln och påstår sedan att den samlade vetenskapen fördömt densamma. Vore det inte för att många med honom har samma okunskap om att kristen tro och vetenskap går utmärkt att förena (tips: räkna antalet troende nobelpristagare) hade det varit skrattretande. Nu blir det bara sorgligt.

Det är inte enbart troende universitetsstuderande som möter på inskränkta åsikter om kristen tro. Nyligen skrev biskop Mikael Mogren i ett Facebookinlägg om hur fyra ungdomsrådgivare i Svenska kyrkan upplevde det att vara kristen i skolan i dag. De beskrev det som att "komma ut" att berätta att man tror: "En lektion var jag tvungen att gå ut för att de började attackera mig, jag orkade inte vara kvar."

Tyvärr är fördomar mot kristen tro alltför vanligt i hela utbildningsväsendet. I Karin Kittelmann Flensners avhandling om religionsämnet i ett pluralistiskt samhälle från 2016 framkommer det att skolan kan tala om troende som psykiskt sjuka eller ointelligenta. Diskursen, även i grundskolans och gymnasiets religionsämne, är starkt sekulär, ja till och med sekularistisk.

Det är viktigt att säga att det tack och lov finns många som på ett balanserat och allsidigt sätt undervisar om kristen tro. Men exemplen fortsätter att radas upp: Lärare som kallar historiska fakta för myter. Lärare som när de blir rättade av mer pålästa kristna elever svarar hånfullt eller kränkande. Lärare som pekar ut troende elever och låter andra elever bombardera dem med fördomsfulla påståenden. Hur rimmar det med skolans fina likabehandlingsplaner?

Ett vanligt, om än också det fördomsfullt, argument för att förbjuda kristna friskolor är att barn ska slippa pådyvlas religion på skoltid. Men få reflekterar över det motsägelsefulla i att barn till kristna föräldrar i den kommunala skolan pådyvlas icketroende lärares och klasskamraters kränkningar och inskränkta fördomar om tro.

För många elever har den kristna skolan blivit en nödvändig fristad. Väl värt att veta är att även troende muslimer väljer kristna skolor till sina barn eftersom de i där, i motsats till den kommunala skolan, slipper bli bemötta som om en religiös tro skulle vara något apart. Det behövs fler kristna skolor!

Därtill behövs vuxna kristna som börjar se det nödvändiga i kristenheten – inte dess inskränkta kritiker – äger rätten att definiera kristen tro. Rickard Baukhams ord i Dagen om kristna som varandes kvar på söndagsskolenivå kan måhända låta hårda, men han har helt rätt i att vi tillsammans behöver hjälpa varandra att svara på felaktigheter om kristen tro. Det kan aldrig vara ett barns uppgift att behöva försvara sin barnatro gentemot en ifrågasättande och fördomsfull omvärld. Det är, och måste alltid vara, de vuxnas uppgift.

Läs också Forskaren: Ateism är normen när skolan lär ut religion

Frida Park

Frida Park är opinionsredaktör på Dagen.