Krönikor
Göran Skytte: Både lovsång och rökelse
Olikhet är inte en fattigdom utan en rikedom.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Observera att de här krönikan publicerades 2014.
När jag för snart tio år sedan började tala på kristna möten hade jag en romantiserad bild av svensk frikyrka och en allt för negativ bild av Svenska kyrkan. Sedan dess har det blivit bättre balans och kunskap.
Nu vet jag av egen erfarenhet att det finns bra och dåligt i alla kyrkor/samfund.
Därför har jag förblivit i Svenska kyrkan. Trots att jag i dag till exempel är mer kritisk än någonsin tidigare till denna kyrkas djupt skadliga politisering. Trots detta stannar jag. Bland annat därför att jag nu vet att också denna kyrka innehåller både öar och hav av helighet, fromhet, tro.
Jag känner stor närhet till många andra kyrkor/samfund. Känner mig hemma i många olika kristna sammanhang. Har ibland frestats att ansluta mig. Men har inte gjort det.
Däremot blev jag medlem i Ekumeniska kommuniteten på Bjärka-Säby. Som leds av pastor Peter Halldorf med djupa rötter i Pingst, med huvudsäte i Nya slottet, ägt av pingstförsamlingen i Linköping.
På Bjärka-Säby träffar jag andra medlemmar i kommuniteten. De kan vara svenskkyrkliga, pingstvänner, katoliker, från Equmenia , EFK, ortodoxer …
Bara i undantagsfall vet jag varifrån de kommer. Det är helt enkelt just då inte särskilt intressant. Mera viktigt är att vi där får möjlighet att leva i varm kristen gemenskap, i bön och gudstjänst från morgon till kväll. (Och naturligtvis, även på natten.)
Det finns ett gammalt uttryck som lyder ”Försonad mångfald”. Jag upplever att vi lever i sådan försonad mångfald på Bjärka-Säby. Och att detta i sin tur är en del av en allt större del av den världsvida kyrkligheten. Både lovsång och rökelse.
Jag tror inte alls vi behöver en enad och tydlig kristenhet i meningen en enda kyrka med ett enda uniformt budskap.
Däremot behöver vi mera öppenhet och respekt för att vi kristna har olika historia och teologi. Vi måste lära oss mer, skaffa mera kunskap, vara mera rädda om varandra.
De inomkristna religionskrigen i 1600-talets Tyskland och 1900-talets Irland är slut. Och hur bygger vi nu varaktig fred?
Jamen, hallå – denna fred byggs redan, i kyrka efter kyrka, församling efter församling, över hela jorden. Inomkristen fred är i dag den kanske snabbast växande trenden inom Kristi kyrka internationellt sett. Kanske är detta rentav en förklaring till att kristen kyrka i dag växer så det knakar i stora delar av världen – trots ofta dödligt motstånd.
I all enkelhet föreslår jag att vi kanske bör försöka lära oss något av detta.
Vi är olika. Vi bör fortsätta att vara olika. Olikhet är inte en fattigdom utan en rikedom.
Så var det redan i den första kristna tiden. De kyrkor/församlingar som omnämns i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken var inte lika utan mycket olika.
Ändå formade de, tillsammans, den kristna kyrkan. Som växte från nästan ingenting till miljarder. På futtiga 2000 år.
Amen.
Göran Skytte är journalist med ett förflutet på Arbetet, Aftonbladet och SVT, författare till en rad böcker och kristen förkunnare. Tidigare gästkrönikör på Dagens ledarsida.
