Krönikor
Göran Skytte: Glädje, ljus och positiva tankar
Att vara realist måste också innebära att man ser ljuset, möjligheterna, det positiva och det underbara.
I söndags firade vi mässa med konfirmation i den församling jag ser som hemma, Bunkeflo i Malmö - en supersekulariserad del av denna supersekulariserade stad. 19 sommarkonfirmander i vackra kåpor, vitt och rött, dopets och andens färger. 410 deltog, det var överfullt, fanns knappt ens ståplats.
Man kan säkert dra olika slutsatser av denna gudstjänst. Jag för min del genomströmmades av glädje, ljusa och positiva tankar.
19 unga konfirmander, plus 21 som konfirmerades i en tidigare grupp. Totalt 40 inom några månader. (Fråga en lokal partiavdelning eller fackklubb om 40 nya medlemmar på kort tid är lite eller mycket).
Bara ett fåtal av de 40 kommer från kristet bekännande familjer. Ingen konfirmeras längre ”för presenterna”.
För många i kyrkan var det säkert en ovan situation att vara i mässa. För en del – jag tänker bland annat på några unga muslimska flickor – var det kanske första gången de var i en kristen kyrka.
Många av deltagarna var säkert helt sekulariserade. Men som en av de troende sade efteråt: ”Oavsett orsaken till vår närvaro – alla som var där stod inför Gud”.
Den unge komministern Marco Aldén höll en kort, kärnfull och lysande predikan om den förlorade sonen. Folk lyssnade, naturligtvis med varierande intresse, men dock – de lyssnade.
150 gick fram i kommunionen, nattvarden. 260 gjorde det inte. Det är inget konstigt – alla vet att det är svårt för den ovane att gå fram för att fira nattvarden – i synnerhet inför hundratals människor.
Trots detta gick flera av de uppenbart ovana fram. Och vi vet att detta kan leda mycket långt, förr eller senare.
Det kan bli blixtsnabb omvändelse – som för Elisabeth Sandlund, förr ateist, nu opinionsredaktör i denna tidning, omvänd vid nattvard i dag för 15 år sedan.
Eller det kan dröja länge. Berth Lönndahl är kyrkoherde i Bunkeflo: ”Även den som inte tror kan bli gripen, känna att något drar. Efteråt vågar man inte följa spåret. Men många år senare kan minnet dyka upp, och man blir beredd att ta steget.”
En del var tysta under psalmsången, men jag tror nästan alla sjöng med i Den blomstertid nu kommer, även i verserna 2-3-4-5, som handlar om "Guds godhets rikedom" och "O, Jesus, du oss frälsar".
Det finns motståndare som gärna dödförklarar kristendomen. Det är naturligt, så har det alltid varit. Men det finns även kristna tyckare som målar situationen i svensk kyrklighet i mycket svarta färger.
Man skall vara realist. Det innebär att man skall se svårigheterna, motståndet, mörkret. Men att vara realist måste också innebära att man ser ljuset, möjligheterna, det positiva och det underbara.