Krönikor
Göran Skytte: Jesus möter Marx och Muhammed
Jag hade lämnat kyrkan, men jag fortsatte (kanske, och i hemlighet) att tro på Gud och den fria viljan.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) har i dag erbjudit mig att delta i seminariet "Att förstå Jesus identitet" vid Jesusmanifestationen den 18 maj i Stockholm.
Stefan Gustavsson inleder på temat ”Jesus – guru, galning eller Gud?” Mötet fortsätter med samtal på temat ”Moses, Muhammed och Marx möter Messias”. I detta samtal deltar en messiansk jude, en före detta muslim och en före detta marxist som alla blivit kristna. Jag är marxisten som blivit kristen. Detta får mig att åter fundera: vad var det som hände?
Jag var ju född som kristen, som tonåring ville jag (bland annat) bli präst. Men i stället blev jag alltså kommunist. Lämnade kyrkan 1967, 22 år gammal. Sa mig inte tro på Gud. 23 år senare, 1990, blev jag omvänd, ensam i en kyrka. Offentligt troende kristen sedan 1993.
Vad hände däremellan? Var jag ateist, på riktigt? I så fall, betydde Jesus något? Just nu tror jag att svaret, i korthet, ser ut så här: Jag lämnade kyrkan. Men jag lämnade inte intresset för Gud. I dag skulle jag säga: jag sa mig lämna Gud under dessa år, men Gud lämnade inte mig.
Då – under många år – läste jag allt av den polsk-judiske författaren Isaak B Singer. Vid ett tillfälle (22/8 1985) hade vi ett långt samtal. Jag hade fått tjugo minuter, han förstod att jag hade tusen frågor, samtalet med Singer blev flera timmar långt och handlade till stor del om Gud.
Han säger: ”Jag tror att människor som förnekar Guds existens, de är så att säga i händerna på det onda. Utan tro på en högre makt så finns det ingen högre moralisk grund.” Han talar om en god Gud. Men jag citerar hans verk och visar att han beskrivit Gud som en styrkans och grymhetens Gud, på ett ställe skriver han: ”Han var den universelle mördaren, en kosmisk Djingis khan.”
Jag glömmer det aldrig. Han lyssnade med slutna ögon på sina egna ord. Säger med sin underbara brytning: ”Vell. So kände jag då. Men några minuter senare säger jag Good Lord i himmelen help me. Samme man som skrev detta!”
Vi talar om människans fria vilja. Jag hade då endast dimmig uppfattning om den fria viljans centrala plats i kristen tro. Men jag söp in hans ord och tankar om den fria viljan, formulerade i hans böcker. Till exempel: "Gud har skänkt människan den största gåvan i sin skattkammare – den fria viljan, ett visst självbestämmande. Människan är inte i varje ögonblick tvungen att göra vad makterna intalar henne. Hon har ett val. Hon kan sätta sig upp mot Gud eller Satan och själv ta konsekvenserna av det."
Min älskade Isaak. Det var nog han som formade mitt 80-tal. Jag hade lämnat kyrkan, men jag fortsatte (kanske, och i hemlighet) att tro på Gud och den fria viljan. Men Jesus fanns inte med. Och inte nåden, inte förlåtelsen. Det skulle dröja ytterligare fem år (från 1985 till omvändelsen 1990) innan jag började skymta Jesus. Men då, då började allt förändras. (Mer om detta i nästa kolumn.)
Göran Skytte är journalist med ett förflutet på Arbetet, Aftonbladet och SVT, författare till en rad böcker och kristen förkunnare. Tidigare gästkrönikör på Dagens ledarsida.
