Krönikor
Göran Skytte: Nyfiken på hela kristenheten
Jag blev inte minsta förvånad över Ekmans beslut att gå till Katolska kyrkan.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Min första kontakt med Ulf Ekman ägde rum 1991, då jag bjöd in honom som gäst i ett tv-program.
Med tiden kom vi sedan att stå varandra allt närmare. Jag blev inbjuden att tala på Livets ord i Uppsala, vi träffades privat, jag rådfrågade honom ibland. Det ledde till att jag på ganska nära håll kunde följa hans utveckling.
2003 gick vi tillsammans i ”svensk-kyrklig” nattvard i Sigtuna. 2007 talade han inför fulla lokaler i den högkyrkliga församling i Lund där jag då var en del. Han tog pastorer i Livets ord till retreat på då högkyrkligt/katolska S:t Davidsgården i Rättvik, på den tiden mitt andliga hem. När jag arbetade med munken Wilfrid Stinissen berättade Ulf Ekman att också han samtalat med broder Wilfrid.
Detta och annat fick mig att förstå att Ulf Ekman ville utveckla Livets ord. Detta märktes även i kyrkolokalen, i liturgin, i hans predikningar. Jag blev alltså inte minsta förvånad över hans beslut att gå till Katolska kyrkan.
Gemenskapen mellan Ulf Ekman och mig utvecklades efter hand. Men jag blev inte medlem i Livets ord. Det fanns flera skäl. Jag kunde till exempel känna hänförelse över lovsången i Livets ord – men jag längtade också efter stillheten, tystnaden, den dunkla liturgin i andra mera mystika traditioner.
Jag var i Livets ord – men ”tillhörde” inte Livets ord. Jag var i högkyrkan – men ”tillhörde” inte högkyrkan. Jag gjorde boken ”Ansikte mot ansikte” (Libris) med broder Wilfrid Stinissen – men ”tillhörde” inte katolska kyrkan.
Under de 23 år som gått sedan jag blev kristen på nytt har jag varit – och är – mer nyfiken på allt det som finns i hela kristendomen än av att tillhöra den ena eller den andra kyrkliga fåran.
I våra samtal har Ulf Ekman flera gånger sagt: ”Göran. Detta är både en svaghet och en styrka. En svaghet – genom att du tappar gemenskapen, förankringen, identiteten i en församling. En styrka – därför att många fler kommer att lyssna, med mindre förutfattade åsikter, mera öppna.”
Så har det också blivit. De senaste sju åren har jag talat på drygt 400 möten i alla sorters församlingar. Drygt 120 000 människor har kommit, cirka 25 procent var ”icke kyrkvana”. Det vill säga, cirka 30 000 som kom till dessa möten – de brukade inte gå i kyrkan.
För mig var det mycket viktigt att under denna tid få möjlighet att samtala med Ulf Ekman.
Nu är han åter igen under stor debatt. För så vitt jag vet har varje kristen ledare värd namnet skapat debatt. Och jag ser fram emot nya samtal, även i framtiden. För övrigt har Livets ords nye pastor Joakim Lundqvist imponerat på mig, inte minst under den här senaste, säkert mycket svåra, veckan.
Och så vill jag gärna tillägga att jag numera ”tillhör” Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka-Säby under ledning av pastor Peter Halldorf. Att jag gärna besöker Svenska kyrkan i Bunkeflo. Och att jag snart kommer med en ny andaktsbok baserad på texter av katolske munken Wilfrid Stinissen.
Göran Skytte är journalist med ett förflutet på Arbetet, Aftonbladet och SVT, författare till en rad böcker och kristen förkunnare. Tidigare gästkrönikör på Dagens ledarsida.
