Göran Skytte: Svältkur för våra demoner

Under lång tid var jag inte bekännande kristen. Jag trodde då att kristen fasta var en tid att klä sig i säck och aska och då allt skulle var trist och dystert.

Det var fel. Som så mycket annat som påstås om kristen tro helt enkelt är fel. När sådana fel dag efter dag sprids genom media och fördjupas genom frånvaro av undervisning, då sprider sig vanföreställningarna, till och med bland kristna.

Följden är till exempel att en del kristna i dag tycks veta mer om fastlagsbullar än om fasta – i vart fall i vår lilla del av världen.

I själva verket är fastan före påsk som en kärlekens väg som kan föra oss längre och längre in i allt större tystnad och stillhet – för att sedan slutligen, på påsknatten, förvandlas till nytt ljus, nytt liv, ny fest.

I söndags var det fastlagssöndag, som i Svenska kyrkan har just rubriken Kärlekens väg. Jesus vandrar i Lukas 18 denna väg i sällskap med sina lärjungar. En blind man sitter vid vägen. Den blinde ropar till Jesus. Hans bön är kort: Jesus, förbarma dig över mig.

Det är upphovet till en av den globala kristenhetens mest spridda böner, Jesusbönen. Den lyder just så, endast dessa ord, upprepade gång på gång: Herre Jesus Kristus, förbarma dig över mig, syndare. Ibland ännu kortare.

Jesus svarar med det som kallas Jesusfrågan: Vad vill du att jag skall göra för dig?

Den blinde svarar direkt: Herre, gör så att jag kan se igen.

Tydligen hade han kunnat se, innan han blev blind. Nu ber han – mycket konkret – gör så att jag kan se igen.

Denna bön talar direkt till alla oss kristna som en gång sett en aning av det heligas ljus och skönhet – och som sedan, kanske när vi blivit mer vanekristna, helt eller delvis förlorat vår förmåga att se detta sköna heliga ljus.

I fastans tid påminner den blindes bön till Jesus. Jag kan och får be Jesus ge mig ny syn.

Ny syn. Nytt andligt seende. Mera andlig skarpsyn.

Det är en tid då jag kan sätta fokus på mina dåliga vanor – en eller flera – och försöka förbättra mig. En tid då jag med extra energi kan ta upp kampen mot det som Paulus beskriver med dessa geniala ord: Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. (Romarbrevet 7:19)

Det kan handla om mat och dryck. Men behöver inte göra det. Det kan handla om vad som helst som gör oss till slavar. Vi kan vara slavar under knark och alkohol, men vi kan också vara slavar under koffein och sötsaker. Vi kan vara slavar under arbete, men också förslavade av lättja, lathet, slöhet. Var och en av oss vet vilka demoner som ständigt försöker lägga krokben för oss. Högmod men också lågmod, självförhävelse men även självförnekelse.

Fastan är en tid då vi får en extra chans att sätta våra demoner och smådjävlar på svältkur. Vi svälter ut vissa dåliga behov/vanor och lägger in andra på torken.

Därmed vill vi, vilket är själva poängen, skapa större utrymme inom oss och i världen för Gud, helig Ande och Jesus.

Göran Skytte

Göran Skytte är journalist med ett förflutet på Arbetet, Aftonbladet och SVT, författare till en rad böcker och kristen förkunnare. Tidigare gästkrönikör på Dagens ledarsida.