Ledare
Hårda tag krävs mot huliganerna
Idrottsrörelsen har själv ett stort ansvar att sätta stopp för våldet
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Att aktivt ägna sig åt idrott är en stor källa till glädje för många och dessutom, trots risken för skador, något som generellt sett bidrar positivt till folkhälsan. Ännu fler nöjer sig med ett passivt idrottsintresse, vare sig det utövas hemma i tv-soffan eller på arenornas läktare.
Men ingen, inte heller den som är fullständigt ointresserad av vilka som vinner matchen eller vem som hoppar högst eller som till och med säger sig vara sporthatare, kan undgå att vara berörd. Om inte annat är vi alla med och betalar samhällets nota för de kostnader idrotten medför. Bara de statliga utgifterna uppskattas till 1,7 miljarder kronor. Till detta kommer de kommunala medel som satsas på idrottsanläggningar.
Det handlar om belopp som andra ideella rörelser bara kan drömma om. Även om exempelvis anslagen till trossamfunden summeras med den kyrkoantikvariska ersättningen blir resultatet bara en bråkdel av de resurser som idrottsrörelsen förfogar över.
"Även om det aldrig uttalats som maxim finns det ett inofficiellt kontrakt mellan staten och idrotten. Samhället har gett idrotten en gynnad ställning mot att idrotten levererar en ideellt uppbyggd verksamhet till gagn för medborgarna", skriver Björn Eriksson, tidigare rikspolischef och landshövding i Östergötland, nu regeringens nationella samordnare mot huliganismen i en artikel på DN debatt där han presenterar sitt första delbetänkande.
Att alla former av huliganism kraftfullt måste bekämpas är en självklarhet. Det rör sig till att börja med om riskerna för de personer som råkar befinna sig i närheten när slagsmål utbryter, rökbomber kastas eller fönsterrutor krossas därför att favoritlaget fått på tafsen av motståndarna.
I ett större perspektiv handlar det om risken för en samhällsutveckling där våldet tar överhanden och blir ett legitimt sätt att reagera vid motgångar eller missnöje med sakernas tillstånd.
Vad samhället kan göra är att stifta lagar som mer effektivt än i dag ser till att våldsverkarna inte får en chans att utöva sitt speciella fritidsintresse, att ställa till bråk och orsaka skadegörelse. Björn Eriksson föreslår bland annat skärpta regler om tillträdesförbud som inte bara omfattar själva idrottsarenan utan också den närmaste omgivningen och ett nationellt register över huliganerna. Det verkar välbetänkt även om det säkert kommer att definieras som integritetskränkande.
Lika viktigt är att idrottsrörelsen själv tar sitt ansvar för att skapa och vidmakthålla en positiv supporterkultur genom att med alla till buds stående medel stoppa de destruktiva krafterna från att göra sig gällande.
Det är lättare sagt än gjort, men en absolut nödvändighet om samhällets generositet mot Idrottssverige ska kunna motiveras även i framtiden.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
