Hasse Boström: Falu kommun vill styra kyrkornas teologi

Kommunstyrelsens ord-förande i Falun, Joakim Storck (C), utgår från att hans kommun kommer att fasa ut samarbetet med en av stadens frikyrkor, Lugnetkyrkan. Samarbetet handlar om att kommunen hyr lokal för en förskola.

Motivet är att han inte anser att församlingen har samma värdegrund som kommunen, när det gäller synen på homosexuella. I debatten kring frågan har det utkristalliserats några sätt att mäta överensstämmelse med den värdegrunden, varav kanske bara det första är enkelt mätbart:

Viger man homosexuella par?

Nej, inte i just den här församlingen. Liksom inte i de flesta trossamfund i Sverige. Det största samfundet, Svenska kyrkan, viger samkönade par. Övriga samfund behåller ofta en konservativare tolkning kring vilka som kan vigas.

Behandlar man homosexuella värdigt?

Det är en omöjlig fråga att besvara, vare sig man är kommunalråd eller ledarskribent. Det handlar bland annat om hur individen uppfattar att han/hon behandlas. En del av de berörda skulle säga att ”eftersom jag inte kan vigas i min kyrka behandlas jag inte värdigt”.

Så mycket kan dock sägas att ambitionen från de flesta kyrkors ledningar torde vara att behandla människor med kärlek och omsorg, oberoende av sexuell läggning, etnisk bakgrund, kön, etc.

Kan man som öppet homosexuell få ledande poster i församlingen?

Även den frågan är det svårt för utomstående att svara på. Men historiskt sett har det i alla fall i frikyrkorna funnits ett motstånd mot att välja personer som till exempel lever i samkönad relation till ledande roller.

Hbtq-frågan är en utmaning för kristenheten, och i många församlingar och samfund pågår en bearbetning av densamma. Några kyrkor bejakar utlevd homosexualitet fullt ut. Andra upplever att de inte har samvete att ändra på de teologiska tolkningar som de haft som grund i århundraden.

Men hur kan man vara tydlig med var man står som kristen gemenskap och ändå behandla alla med kärlek och medmänsklighet?

En sådan bearbetning pågår runt om i kristenheten och det är bedrövligt när den offentliga sektorn klampar in som en elefant i en porslinsbutik utan förståelse för vad det handlar om.

Det Joakim Storck säger är att kyrkorna måste hänga med när samhället ändrar sig, trossamfunden ska alltid anpassa sig till kommunens värdegrund. Att kyrkorna skulle kunna ha en självständig roll som innebär att man ibland står emot en utveckling som man från teologiska utgångspunkter bedömer som olycklig och skadlig, det finns inte i hans världsbild.

Om Storcks synsätt skulle få styra Falu kommuns, och andra kommuners, agerande i framtiden är det en tragisk utveckling. I stället för den trend vi sett de senaste åren, med ett närmande mellan den offentliga sektorn och kyrkan, riskerar det samarbetet att raseras.

Hur hade flyktingmottagandet gått 2015 utan kyrkorna? Hur mycket bidrar inte dessa ”verkstäder” till integration, minskad ensamhet med mera. Det är bara några exempel på kyrkornas roll.

Har inte de senaste åren gjort tydligt för oss att vi behöver mer samverkan i samhället, inte mindre? Inte minst med tanke på all fragmentisering och polarisering. Och nu kommer signaler om att kommunen vill bryta banden. Det är dåligt omdöme.

När det gäller just vigselrätten har, som Dagen tidigare påpekat, församlingar som inte sagt ja till samkönade vigslar följt lagen. De har vigselrätt, men inte vigselplikt. Den som anser att lagen är fel får agera för en lagändring och rikta kritiken till lagstiftarna.

I en förlängning visar det som nu sker vilka konsekvenser det kan få när församlingar gör sig beroende av offentliga bidrag och andra intäkter som styrs av politikerna. Detta är ännu en fråga som många församlingar brottas med.

Hasse Boström

Hasse Boström är tidigare reporter, tf chefredaktör, redaktionschef, webbredaktör, ledarskribent, debattredaktör, nyhetschef och familjeredaktör på Dagen.