Ledare

Joakim Hagerius: Nej till böneutrop ett sluttande plan

KD går den aggressiva sekularismens ärende, skriver Dagens opinionsredaktör.

Många åskådare var på plats när det första böneutropet ropades ut i Fittja moské i södra Stockholm för fem år sedan.
Många åskådare var på plats när det första böneutropet ropades ut i Fittja moské i södra Stockholm för fem år sedan.
Publisert Sist oppdatert
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Med hänvisning till det svenska kulturarvet vill Kristdemokraterna förbjuda muslimska böneutrop. Det är ett signalpolitiskt utspel som reser principiellt viktiga frågor. Religionsfriheten behöver alltid balanseras mot viktiga skyddsvärda värderingar och lagstiftning som reglerar till exempel buller, miljö och diskriminering. Det finns alltså redan redskap för politiker att hantera en eventuell ansökan om såväl muslimska böneutrop som kristna klockringningar. KD hade inte behövt lägga nationella restriktioner på sina kommunpolitiker, man måste därför förstå utspelet på andra grunder.

Med hänvisning till svenskt kulturarv och att muslimer behöver anpassa sig till svenska förhållanden sänder Ebba Busch Thor tydliga signaler till den som oroar sig för islam.

Ansatsen går att förstå, och hon har rätt i sak, men förbudsdirektiv är fel väg att gå.

Läs mer: Elisabeth Sandlund: Religionsfrihet i första rummet

Kyrkklockor hör till det svenska landskapet, men att reducera dess betydelse till en ofarlig kulturinrättning är obegripligt. Kyrkklockorna har inga ord, men budskapet är klart. Klockorna kallar till gudstjänst och påminner alla kring­boende om den kristna kyrkans närvaro. Det är en sublim form av evangelisation. På varje ort reser sig kyrktorn mot skyn, och klockor ljuder, som en påminnelse om den kristna kyrkans närvaro – att den finns och samlar människor till bön. Den som aldrig hörs eller ses upphör till sist att existera i människors medvetande.

Att ensidigt grunda kyrkans seder och bruk i ett svenskt kulturarv är för enkelt.

KD:s andra skäl handlar om anpassning. Också det är rätt i sak och vi har lagar och ordningar som reglerar detta när medborgarna inte själva kan komma överens. Fittja moské har sedan 2013 tillåtelse till böneutrop en gång i veckan och med ljudvolym under 60 decibel. I Växjö gäller ansökan om böneutrop en gång i veckan, inte fem gånger om dagen. Det vittnar om en vilja till anpassning. Det måste vara möjligt att tala mer nyanserat och vuxet om en sådan ansökan.

Läs mer: Frida Park: Historielöst om böneutrop

KD:s utspel riskerar att placera religionsfriheten på ett sluttande plan och tenderar att spä på en nyvaken och yrvaken religionsfientlighet. Finns det fler religiösa identitetspraktiker som ska förbjudas för att det inte hör till det svenska kulturarvet? Hör tungotalet dit? Och ska det vara möjligt för judiska pojkar att omskäras?

Läs mer: Religionsvetare: Kyrkklockor och böneutrop fyller samma funktion

Frikyrkligheten argumenterade en gång i tiden högt och välartikulerat för friheten att själv välja tro.

Och för rätten att fira gudstjänster i egna bönehus och att missionera på stadens gator och torg – utan repressalier. Det är svårsmält om samma rörelse som själv kämpat kampen för friheten, och vunnit den, nu vill förvägra andra samma rätt. Det är att bita sig själv i svansen. KD går den aggressiva sekularismens ärende och göder krafter som vill förpassa tron till en privat företeelse bakom lyckta dörrar.

Powered by Labrador CMS