Joel Halldorf: Kan Bildas styrelse sitta kvar?

Det är svårt att vara kristen i dag. Inte på grund av förföljelse eller förtryck, utan för att det är svårt att veta hur man ska vara det. Hur ser efterföljelse ut i vår tid? Syndakatalogerna med deras rigida regelverk är, tack och lov, nedmonterade, men inget annat har kommit i deras ställe.

Därför är den kristna identiteten oklar, och det gäller inte bara i Sverige. Den amerikanske professorn Christian Smith har intervjuat tusentals ungdomar om deras religion, och upptäckt att katoliker, protestanter, muslimer, pingstvänner och buddhister tror ungefär likadant.

Gud vill att vi ska vara goda mot varandra, och livets mening är att vi ska vara lyckliga och känna oss värdefulla. Smith kallar denna allmänreligiösa trosbekännelse för moralisk terapeutisk deism. Det är en religionsform som sätter människans välbefinnande i fokus, och därför är väl anpassad till en tid fixerad vid självförverkligande.

Detta är den inre sekulariseringens form i vår tid: kristen identitet ersätts av en uttunnad och allmän moral.

För moderna värderingar som tolerans, jämställdhet, öppenhet, självförverkligande och demokrati värdefulla är givetvis värdefulla. Problemen uppstår när de tränger undan kristna grundord som tacksamhet, barmhärtighet, förlåtelse, omvändelse, ödmjukhet och offer.

Att motverka detta kräver bildning, vilket inte bara handlar om kunskap, utan om att formas – bildas – genom fördjupning. Det sker främst i församlingen, men dessa behöver stöd av andra institutioner: folkhögskolor, tidskrifter, bokförlag och så vidare. Bildning kan aldrig vara ett individuellt projekt. Bredden och djupet av den kristna tron utforskar vi tillsammans.

En av de viktigaste bildningsorganisationerna i svensk frikyrklighet är studieförbundet Bilda. Under hösten initierade Sändarens ledarskribent Sune Fahlgren, tidigare medarbetare på Bilda, en diskussion om Bildas förståelse för kyrkornas behov.

Läs också Sune Fahlgren kritiserar studieförbundet Bilda - ”Behöver kristet ledarskap”

Fahlgrens kritik rör just förhållandet mellan kristen identitet och en mer allmän värdegrund. Han menar att Bilda osynliggör det specifikt kristna, och i stället har utvecklat en slätstruken profil: "Vad är egentligen skillnaden mellan de 'möjligheter till möten' som Bilda och Coop/Konsum erbjuder?", frågar han.

Det är en allvarlig kritik i en viktig diskussion. Bilda är en stor och spretig organisation, och alla som samverkat med den vet att här finns fantastiska handläggare, liksom personer som kommer utifrån och kan ha svårt att förstå kyrkan – och en del som tillhört kyrkan, men blivit besvikna. Bredden kan vara en styrka, men det kräver att samtalet om identitet och riktning hålls levande. Med tanke på vår tids utmaningar bör ett kristet studieförbund närma sig frågan ödmjukt och med självrannsakan.

Tyvärr saknas detta när hela Bildas styrelse gemensamt svarar Fahlgren. De tillbakavisar kritiken och slår fast att Bilda har en tydlig kristen identitet och står väl rustade för framtiden.

Styrelsens enighet är oroande – liksom det faktum att den formuleras i en artikel full av vad som tyvärr måste beskrivas som floskler. Ledningen talar högstämt om utmaningar i en ny tid, team som kompletterar varandra, kreativa dialoger, identitetsskapande relationer och – såklart – om vikten av att låta perspektiv och åsikter brytas (Dagen 29/11).

Detta är vad organisationsforskaren och professorn Mats Alvesson avslöjande kallat för ”blomsterspråk”: Vackra ord med oklar innebörd, och just därför svåra att pröva. Organisationsledningar älskar det, skriver Alvesson, eftersom det låter bra och samtidigt fungerar utmärkt för att trolla bort motsättningar och kritiska frågor.

När Fahlgren kritiserar Bilda för att inte ha prioriterat förankring i kyrkofamiljerna, svarar styrelsen på bästa blomsterspråk: ”Bilda är en mötesplats där många blommor blommar.”

Nu går Bilda in i en tid av regionstämmor, som i juni kulminerar i den stora förbundsstämman. Förhoppningsvis blir det ett tillfälle där viktiga frågor om studieförbundets identitet och uppdrag debatteras. Samtidigt har styrelsen, medvetet eller inte, höjt insatsen för detta samtal genom att man enhälligt och skarpt har avvisat all kritik.

Om det visar sig att det finns stöd för Fahlgrens kritik, bland medlemsorganisationer eller medarbetare, då befinner man sig uppenbarligen i otakt med organisationen. Blir det i så fall möjligt för styrelsen att sitta kvar?

Joel Halldorf

Joel Halldorf är teologie doktor och tidigare skribent på Dagens ledarsida. Han medverkar regelbundet på Dagens kultursidor.