Joel Halldorf: Sabbatsvisdom för coronakarantänen

Coronapandemin drar fram över världen, och siffrorna över antalet sjuka och döda stiger brant. Halva världen sitter i karantän och sjukvården pressas till bristningsgränsen – ibland över den.

Men de skenande siffrorna döljer en sak för oss: De allra flesta är inte sjuka. I skrivandets stund har nära en miljon drabbats – vilket är en miljon för många. Men över 99 procent av såväl Sveriges som jordens befolkning är inte smittade i nuläget.

Ändå påverkas alla. Om vi inte arbetar inom sjukvården eller själva drabbats är vår främsta uppgift att hålla oss undan. Att avstå från sociala kontakter och skydda riskgrupperna. Därför tillämpar vi social distansering och placerar oss i karantän.

Det är ett litet offer jämför med det lidande covid-19 skapar för många – men det betyder inte att det är enkelt. Att inte kunna möta släkt och vänner, och kanske inte kunna gå till kyrkan, är smärtsamt. När aktiviteter bokas av och vi tvingas hålla oss inom hemmets fyra väggar gör sig tristessen snart påmind.

Därför fylls medierna nu av tips på hur isoleringen kan hanteras: Vårda dina rutiner, få frisk luft, håll kontakt med dina nära på elektronisk väg. Goda råd som är värda att följa. Men det räcker inte med praktiska tips. Vi är meningsskapande varelser, därför behöver vi ord som hjälper oss att tyda vår situation.

Finns det något begrepp i Bibeln som kan ge oss perspektiv på isoleringen? Det gör faktiskt det: Tänk på sabbaten. Det finns mycket att lära av den sabbatsvisdom som i dag främst bevaras i den judiska traditionen.

Sabbaten instiftas när Gud vilar på den sjunde skapelsedagen. Ibland tänker vi på sabbaten som skild ifrån skapelsen, en återhämtning efter att det egentliga arbetet är gjort. Men teologen Norman Wirzba menar att sabbaten snarare är skapelsens fullbordan. Gud fullbordar sin skapelse genom att njuta av dess skönhet.

Sabbaten är ingen efterskrift, utan skapelsens klimax.

På sex dagar får världen sin form, på den sjunde får den sin mening när vi stannar upp och betraktar den i kärlek. Detta är människans kallelse. Det är, som rabbinen Abraham Joshua Heschel konstaterat, en dag då vi får påminna oss om det band som finns mellan människan, den övriga skapelsen och Gud.

Detta är syftet med de regler som omgärdar sabbaten: Begränsningarna hjälper oss att bli uppmärksamma. Genom att vi avstår från arbete, medier och resor tvingas vi till stillhet och till att fokusera. Vår blick riktas mot vår närmaste omgivning. Jag börjar lägga märke till rörelserna i min själ, och till de ting och människor som finns runt mig.

Sabbaten är en dag då vi får vila från jakten, för att upptäcka att Gud inte är någon annanstans än just precis här.

Men det är som sagt inte enkelt. Många judiska uppväxtskildringar präglas av en hatkärlek till denna högtid. Å ena sidan gemenskapen, högtidligheten och de vackra ritualerna. Å andra sidan: tristessen.

I Sverige var söndagen länge avskild på ett särskilt sätt genom att affärerna höll stängt och de flesta var lediga. Men år 1972 blev tristessen tydligen nog, och regeln om söndagsstängt togs bort. Sen dess har söndagen allt mer kommit att likna veckans övriga dagar, med kommers i stället för kontemplation.

Det har varit till välsignelse för marknaden, men inte för människans själ. Under dessa dryga fyrtio år har många sabbater kommit och gått utan att vi tagit tillfälle att vila eller reflektera. I corona-karantänens tid finns en möjlighet att ta igen detta.

För precis som judarna under sin sabbat är vi nu begränsade från resor, umgänge och underhållning. Och precis som dem kan vi se det som ett tillfälle att inte bara återhämta oss, utan också öva oss i uppmärksamhet.

Det finns en särskild sabbatsfrid tillgänglig för den som kan släppa idén om att det goda livet finns någon annan stans – med andra vänner, annat arbete, andra upplevelser, andra församlingar – och i stället riktar blicken mot det som är nära. Och saknaden av de rutiner och relationer som vi nu för en tid berövas är en chans för oss upptäcka hur mycket vi älskar dem. Först när vi ger upp dem förstår vi hur viktiga de var för oss.

Ett mörker har lägrat sig över världen genom denna pandemi, men det kommer en tid efter corona. Mycket kommer gå förlorat längs vägen, såväl människoliv som ekonomiska värden. Men genom att leva i stillhet och avskildhet kan vi både hålla tillbaka smittan, och få del av sabbatens välsignelser.

Om detta kan bli en tid för oss att växa i uppmärksamhet och kärlek, då är något ändå vunnet.

Joel Halldorf

Joel Halldorf är teologie doktor och tidigare skribent på Dagens ledarsida. Han medverkar regelbundet på Dagens kultursidor.