Ledare
Kluven nation i ödesdigert val
Tung väg tillbaka för tillträdande president.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Efter en valkampanj som saknar motstycke i intensitet och upphetsat tonläge är till sist dagen D inne. Det amerikanska folket – i all fall de cirka 60 procent som väljer att utnyttja sin demokratiska rättighet – går till val för att utse president för de kommande fyra åren.
Också den svenska bevakningen inför presidentvalet saknar motstycke.
Siffror från medieanalysföretaget Retriever visar att antalet artiklar om någon av kandidaterna i svensk press sedan årsskiftet är mer än dubbelt så stort som för fyra år sedan. Trumps siffror, närmare 66 000 omnämnanden, ligger i samma härad som statsminister Stefan Löfvens. Natten till onsdag kan dramatiken följas i realtid i SVT:s valvaka och på flera stora tidningars webbsajter.
Ska vi gissa att frekvensen röda ögon och gäspningar kommer att vara hög på många håll under onsdagen?
”Spännande” är bara förordet. Men ett ännu mer relevant adjektiv är ”ödesdigert”. Utgången av presidentvalet påverkar hela världen, till att börja med omedelbart, genom finansmarknadernas reaktioner, och, framför allt, på sikt när antingen Hillary Clinton eller Donald Trump om ett par månader flyttar in i Vita huset.
Om svenska folket kunde rösta är det ingen tvekan om att USA skulle få sin första kvinnliga president, lika symbolladdat som när Barack Obama för åtta år sedan blev den förste svarte innehavaren av ämbetet. Men nu har vi, självklart, inget inflytande på utgången, lika lite som amerikanarna kan lägga sig i vem som är statsminister i Sverige. Vi kan bara hålla andan och hoppas på och be för att förutsägelserna från majoriteten av de seriösa prognosmakarna, att Clinton har ett säkert övertag, visar sig hålla.
En seger för Hillary Clinton är i nuläget bästa möjliga resultat. Men det innebär inte att alla bekymmer är över.
Valkampanjen har blottlagt och ytterligare fördjupat en spricka i den amerikanska nationen. Den har med brutal tydlighet klarlagt ett djupgående misstroende mot politiken i allmänhet och det politiska etablissemanget i synnerhet. Om detta inte hade varit för handen skulle det inte ha varit möjligt för en man som Donald Trump att nå ända fram till slutstriden om presidentmakten. Han skulle för länge sedan ha avfärdats som fullständigt omöjlig att styra över USA och att därmed ha ett avgörande inflytande över hela världspolitiken.
Ska USA, som den republikanske kandidaten ständigt trumpeterar ut, på riktigt kunna bli ”great” igen måste denna spricka överbryggas.
Förtroendet måste återskapas och tron på framtiden återupplivas. Det är ingen liten uppgift vid sidan av alla de sakfrågor som behöver få en lösning - såväl inrikes- som utrikespolitiska.
”God bless America” kan uppfattas som en formel utan innehåll som varje politiker känner sig tvungen att avsluta sina tal med. Men orden kan också vara en innerlig och allvarligt menad bön nu när valdagen är inne. Gud välsigne Amerika. Och resten av världen, oavsett valresultat.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
