Knäckebröd tuggas ända fram till valet

Det knäckebröd som småbarnen på en förskola i Stockholmstrakten serverats till frukost kommer svenska folket att få tugga i sig de närmaste månaderna. Temat "vinster i välfärden" kommer att stötas och blötas under valrörelsen, som en av de stora och centrala frågorna. Inget politiskt parti kan avstå från att ta ställning och försöka locka röster genom en hållning som de hoppas ska tilltala väljarna.

Hur vård, skola och omsorg ska organiseras i Sverige är utan tvekan ett viktigt ämne. Det berör alla och envar, både direkt eftersom vi ständigt på olika sätt under skilda skeden av livet är avnämare av välfärdens tjänster, och indirekt, eftersom en stor del av den skatt vi betalar används för att finansiera denna gigantiska sektor. På det viset är det alltså en alldeles utmärkt valfråga, som förtjänar att stå i centrum för en seriös debatt.

Det är också en mycket komplicerad fråga där frestelsen är stor att försöka knipa poäng genom att spel­a på känslosträngar i stället för att redovisa och diskutera fakta.

Det är lätt att för sin inre syn se de hungriga småttingarna på Hälsans förskola gnagandes på torra knäckebrödsbitar samtidigt som ägarna till företaget lever livets glada dagar tack vare de vinster man tillskansat sig genom att på alla sätt hålla nere kostnaderna.

Riktigt så enkelt är det nu inte. Precis som de flesta andra privata aktörer inom omsorgssektorn redovisar just denna koncern vinster på en högst måttlig nivå, som dessutom i stor utsträckning har återinvesterats i verksamheten. Det är inget försvar vare sig för att för litet pengar avsatts till matbudgeten eller för att ledningen inte varit lyhörd för och tagit fasta på personalens synpunkter. Sådant är allvarligt och förtjänar att lyftas fram, belysas och kritiseras, likaväl som inlåsning av dementa åldringar, brist på kompetenta lärare eller dåligt bemötande hos doktorn. Däremot är inget av detta gångbara argument för att förbjuda privata aktörer på välfärdsområdet.

Teoretiskt kunde det vara så – om all verksamhet i offentlig regi fungerade prickfritt medan missförhållanden uppträdde endast på privat­ägda äldreboenden, i friskolorna eller hos läkaren som har en annan arbetsgivare än landstinget. Men sunda förnuftet och en gnutta eftertanke säger att verkligheten inte ser ut på det viset. Det finns utmärkta kommunala skolor men det finns också sådana som dras med stora bekymmer. Flera av de vårdskandaler som uppdagats de senaste åren har inträffat på kommunala vårdboenden. Och olämpliga läkare kan jobba inom alla delar av sjukvården.

Välfärd ska utföras väl, vem som än svarar för driften. Det har vi rätt till, både som avnämare och som skattebetalare.

I den senare egenskapen ligger det också i vårt uppenbara intresse att skattemedlen används så effe­ktivt som möjligt i det syfte de är avsedda för, alldeles oavsett driftsform. Den stora knäckfrågan är att hitta metoder som hindrar den sorts missbruk som exempelvis kapitalister med kortsiktiga vinstintressen ägnar sig åt utan att kväva entreprenörskapet hos idérika personer som brinner för verksamheten som sådan. Går det att täppa till kryphål bör det ske, i medvetande om att marknadskrafterna är kända för att hitta nya ”kreativa” upplägg som gör att lagar och regler kan kringgås. En satsning på sociala företag i linje med förslagen i debattartikeln i torsdagens tidning skulle kunna vara en konstruktiv reform som får mångfalden att växa.

Minst lika viktigt är en ökad och mer effektiv kontroll av all verksamhet inom välfärdssektorn, offentligt driven likaväl som privat. På det området finns en stor potential för förbättring. Inte minst viktigt är att säkerställa att anställda, som ser eventuella brister på nära håll, har möjlighet inte bara att göra sina röster hörda utan också att bli lyssnade på. Att klagomål från avnämarna måste tas på allvar, handläggas skyndsamt och leda till förändring är självklart. Men i den bästa av världar borde det som är dåligt ha rättats till långt innan det blir aktuellt med anmälningar om vanvård eller andra missförhållanden.

Den som gör ett bra jobb har ingen anledning att frukta granskning utan bör tvärtom uppskatta att en vildvuxen rabatt tuktas och ogräsen rensas bort.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.