Kors runt halsen inte kulturkamp

Inget tyder på att sambandet är annat än rent tidsmässigt. Men det ligger ändå nära till hands att koppla ihop uppmärksamheten kring kampanjen "Mitt kors" med den debattartikel i tisdagens Dagens Nyheter där ledande företrädare för svensk kristenhet, islam och judendom förespråkar samverkan och samtal religionerna emellan i stället för uppmaningar till "kulturkamp".

”Kulturkamp” är ett ord som väcker starka känslor och inte särskilt behagliga associationer.

Ursprungligen användes beteckningen på järnkanslern Bismarcks kampanj mot den katolska kyrkans inflytande i Tyskland på 1870-talet men det har kommit att stå för situationer där en ”överlägsen” kultur eller livsåskådning sett som sin uppgift att nedkämpa andra, ”underlägsna” kulturer eller livsåskådningar.

Det finns visserligen anledning att kritiskt granska politikernas färska vurm för ”svenska värderingar” och att varna för nationalistiska överslag men att kalla partiledartalen i Almedalen för uppmaningar till kulturkamp är en övertolkning. Och de grupper som programmatiskt motsätter sig ett mångkulturellt Sverige och vill vrida klockan tillbaka till ett aldrig existerande förflutet tillstånd är högljudda men trots allt marginella.

Ändå är de religiösa ledarnas samfällda proklamation inte utan betydelse. Det tål att upprepas att alla religioner kan missbrukas i politiskt syfte och att markera avstånd till alla former av våld i trons namn.

På pluskontot måste noteras att de lyckas med balansgången att peka på att det finns likheter och gemensamt tankestoff mellan de tre bokstavsreligionerna utan att därför falla i synkretismens gyttjefyllda dike, där inga skillnader finns och vi alla ”egentligen” tror samma sak.

Samverkan kan idkas och samtal föras utan att vare sig kristna, muslimer eller judar behöver göra avkall på sin särart. En dialog med företrädare för andra religioner kan tvärtom vara trosstärkande och tydliggöra det omistliga i den egna övertygelsen. Dit hör i högsta grad för den som är kristen korset med sitt oändligt starka symbolvärde.

Att manifestera sin tro med ett kors runt halsen innebär inte att man samtidigt uttrycker förakt mot fredsälskande muslimer eller mot islam som religion.

Däremot är det ett uttryck för sorgen och bestörtningen över att kristna förföljs och dödas för sin tro av människor som vilseletts att tro att deras religion uppmuntrar och bejakar terror och våld.

Diskussionen om kampanjen ”Mitt kors” har i stor utsträckning kommit att handla om Svenska kyrkans inställning. Att ett par ledande företrädare uttryckt sig kritiskt är beklämmande. Men att påstå att hela Svenska kyrkan är negativt inställd är en överdrift. Initiativtagarna är präster och många av dem som anslutit sig är anställda och medlemmar. För kyrkans trovärdighets skull vore det välkommet med ett auktoritativt uttalande som stöttar varje kristen som vill visa världen sin tro.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.