Kristen skola inte för Guds utan för barnens skull

När SVT:s Uppdrag granskning griper sig an ämnet konfessionella friskolor blir resultatet förutsägbart. Det handlar inte om att försöka ge en balanserad bild av för- och nackdelar. Nej, vad projektet, som utmynnat i inte mindre än fyra avsnitt, går ut på är att bevisa att dessa skolors verksamhet bedrivs inte för barnens utan för Guds skull.

Ingredienserna är välbekanta och känns igen från andra liknande satsningar. Mer eller mindre gulnade klipp från tv-arkivet dammas av med suggestiv lovsång, höjda händer och lite kittlande tungotal. Vittnesbörd ges från tidigare elever som berättar om hur illa de mått och hur deras liv fortfarande påverkas. Myndighetsrepresentanter ställs mot väggen för bristande förmåga att utöva sin tillsyn. Experter får oemotsagda ge sin tolkning av varför konfessionella skolor drivs. (Så att barnen inte ska behöva utsättas för det omgivande samhället, hävdar skoldebattören Per Kornhall.) Citat från företrädare för de kristna friskolornas organisation klipps in, där deras uttalanden kontrasteras mot det som framställs som sanningen.

Dåtid blandas med närtid. Vilken eftersmaken blir hos den genomsnittliga tv-tittaren, som sannolikt vet nästan ingenting om konfessionella skolor, är givet: De är dåliga, de borde inte få förekomma, de föräldrar som sätter sina barn där gör det av fel anledningar.

Den nattsvarta bilden medför att de verkliga problemen drunknar i en allmän eländesskildring. Det har funnits och finns konfessionella skolor som inte fungerar bra, där exempelvis rågången mellan församling och skola inte upprätthålls, där de konfessionella inslagen de facto inte är frivilliga eller där enskilda lärare, med eller utan ledningens goda minne, överträder läroplanens gränser. Det finns elever i kristna skolor som utsatts för en otillbörlig påverkan, som satt spår för livet, inte sällan i ett totalt avståndstagande från kristen tro. Bakom varje sådant vittnesbörd döljer sig en tragedi som inte får förminskas utan måste tas på största allvar.

Arbetet med att rätta till det som inte fungerar måste vara fortgående, i konfessionella skolor lika väl som i det övriga skolväsendet. I den mån Skolinspektionen behöver ytterligare verktyg för att upptäcka det som strider mot regelverket, som ju dessutom nyligen har skärpts, bör självfallet sådana tillföras, en aspekt som Dagen betonad vid flera tillfällen. De kristna friskolornas egna ansträngningar att skilja skolverksamhet från församlingsliv får inte mattas. Elevers berättelser om hur de upplever skolan måste tas på allvar. Den som farit illa behöver så långt möjligt är få upprättelse, även om det var länge sedan. Och skolor som inte fungerar måste stängas.

Varför? Jo, därför att det vore en tragedi om rätten för föräldrar och elever att välja en skola som vilar på kristen grund naggades i kanten. En välfungerande kristen skola som drivs inte för Guds utan för barnens skull har förutsättningar att bidra med omistliga värden, på det individuella planet men också för hela det svenska skolväsendet.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.