Kungens tal pekade på kungars kung

"Veckan som leder fram till påsk kallas ofta Stilla veckan. Den veckan inleds i dag, på palmsöndagen. Och på många håll är den mer stilla än någonsin." Så inledde kung Carl Gustaf sitt tal till svenska folket på söndagskvällen. I kristid är det statschefens viktiga uppgift att tala till landets medborgare och på så sätt bidra till att skapa sammanhållning. Även den brittiska regenten, drottning Elisabeth, höll ett tal i tv samma kväll.

Sällan har väl ett tal från Sveriges kungahus mottagits så väl, möjligen med undantag av talet i samband med tsunamikatastrofen. I det talet från 2004 talade kungen fritt från hjärtat om sina upplevelser av att som liten förlora sin pappa och på så sätt blottade han också mer hjärta än vad vi är vana att se: Tänk om jag, som kungen i sagorna, kunde ställa allt till rätta.

Det är i svåra och avgörande nationella lägen som monarkin tydligast visar att den står för ett värde som går bortom vad det politiska förmår. I vår föränderliga värld, med naturkatastrofer och pandemier som drabbar hårt, visar den tusenåriga svenska monarkin på något som signalerar beständighet och därmed trygghet. Eller, om man vill, längtan efter det eviga.

Och det eviga fanns med i talet kungen höll från Stenhammars slott: omtanken om medmänniskan, osjälviska uppoffringar, skyldigheten att agera ansvarsfullt, men också påsken. Inte bara en gång, utan flera, återkom monarken till påsken och dess budskap: "Oavsett om vi firar den eller inte, tror jag att vi alla kan ta till oss av dess budskap: Vandringen är lång och mödosam. Men i slutet segrar ljuset över mörkret, och vi kan åter känna hopp."

Kungens ord anspelar givetvis på den kris Sverige nu befinner sig i, en kris som en dag tack och lov kommer vara över, men också på Jesu lidande, död och uppståndelse – och det kristna hoppet.

Reaktionerna på talet fyllde spalter och sociala medier efteråt. I tv och i de stora tidningarna levererade de politiska kommentatorerna analyser av retoriken och framförandet. Få, om ens någon, nämnde i sin analys av talet närvaron av påskens budskap. I stället kommenterades frånvaron av teleprompter, tweedkavajen, att huvudbudskapet var att ingen ska resa bort i påsk.

Men den här gången hade experterna fel. Kungens verkliga budskap uppfattade i stället de som var talets målgrupp – de vanliga medborgarna som fortfarande, så moderna, sekulariserade och rationella svenskarna nu må vara, i undersökning efter undersökning visar att de älskar sitt kungahus. Efter talet fylldes Twitter med kommentarer med både ris och ros. Men väldigt många talade om ett varmt och hoppingivande tal. "Djupt rörd", "svårt att stå emot", "jag som inte är rojalist älskade kungens tal" och "varmt och empatiskt – och hoppingivande".

Kung Carl Gustafs tal spred hopp och förtröstan i de svenska, av corona nu isolerade, stugorna. Och han avslutade med att påminna om en annan kungs, kungars kungs, budskap: "Och även om det kan kännas svårt, så kom ihåg: Du är inte ensam." Ett sådant kungahus kan man gott tacka Gud för.

Läs mer Blickarna riktas mot oss kristna under krisen

Frida Park

Frida Park är opinionsredaktör på Dagen.