Längtan efter makt drar isär landet

Amerikaner säger ibland att det finns få saker som skapar sammanhållning bättre än ett krig. En gemensam fiende kan göra skillnaden. Det borde innebära att Sverige i dag ser större sammanhållning än på länge. För gemensamma hot finns det gott om – en pågående energikris, hotet om en annalkande lågkonjunktur, oroligt ränteläge – men den valrörelse vi just nu lever i har inte burit spår av något som inbjuder till sammanhållning. Tvärtom.

Vad Sverige skulle behöva är något som håller ihop oss. Frågan är vilka av partierna som är beredda att lägga fram en politik som skapar möjligheter för att skapa gemenskap i mångfalden. Ingen tycks vara beredd att ta den bägaren.

Det är fullt rimligt att alla vill ha makten, men vad de ska göra med den för att hålla ihop landet – det får vi inte veta.

Ett exempel på retorik som motverkar sammanhållningen är den som Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning svarar för. Den har låtit tillverka 150 videoklipp som hånar och misskrediterar Centerns partiledare Annie Lööf. Det är unikt i svensk politisk historia att ett riksdagsparti bygger upp en kampanj mot en annan partiledare på det sättet. Ett annat exempel på hur konfliktnivån höjts på ett osakligt sätt är ledarredaktionen på Aftonbladet som inte försitter en chans misskreditera Kristdemokraternas Ebba Busch. Båda dessa är exempel på hur konfliktnivån har höjts på ett osakligt sätt.

Det är två exempel på hur det politiska ledarskapet och samtalet polariserar snarare än bidrar till en djupare förståelse för dem som tänker annorlunda. Men det urholkar inte bara demokratin. Det har också fått andra förödande konsekvenser.

Vi har i sommar bevittnat ett mord på en företrädare för Sveriges kommuner och landsting och fått veta att en av partiledarna levt med ett dödshot hängande över sig. Det finns givetvis inget kausalt samband mellan SD:s videos och de här händelserna men hur man leder och vad man säger har konsekvenser. Politiker har därför ett större ansvar för hur de uttrycker sig och vilka medel de använder. Det får nämligen också följder på en vardaglig nivå.

En vän berättade att en närstående fick utstå verbala hån och hot under en längre tidsrymd på tunnelbanan på grund av att han hade en pin med Vänsterpartiets logga. Den närstående hade i sin tur fyra kompisar som blev misshandlade under Prideveckan på grund av sina vänsterpartistiska åsikter. Tyvärr får politiker från hela färgpaletten utstå hat, hot och hån. Det är inte värdigt en modern demokrati.

Tyvärr tycks inte Felicia Ferreiras önskan ha blivit uppfylld: Sverige behöver politiker som både lyckas tydliggöra skillnaderna i politiska sakfrågor och som målar bilden av hur vi ska hålla ihop inom de gränser som kommit att kallas Sverige. Det är sorglig nog inget vi bevittnar i den valrörelse som nu befinner sig på upploppet. Så den fråga du ska ställa dig på söndag är: I vilket land du vill leva? Det vi minst av allt behöver är mer splittring och polarisering men däremot mer respekt för människor som tänker annorlunda än vi själva.

Fredrik Wenell

Fredrik Wenell är ledarskribent på Dagen sedan hösten 2020.