Lärarbristen både orsak och verkan

Den svenska skolan mår inte bra. Det vet vi alla, sedan larmrapport följt på larmrapport. Och om detta råder, mitt i det hårda politiska klimatet, enighet bland partierna. Likheterna är större än skillnaderna mellan de åtgärder som föreslås.

En nyckelfråga handlar om läraryrket. Utan kompetenta, duktiga och medryckande lärare riskerar andra satsningar att falla platt till marken.

Och på den punkten ser det inte särskilt ljust ut. Lärare är och tycks förbli en bristvara. V­isserligen ökar antalet sökande till lärarhögskolorna totalt sett men antagningstrycket är ojämnt fördelat. Många vill bli förskollärare men betydligt f­ärre tänker sig en framtid som lärare på högstadiet. På flera håll i landet har vissa ämneslärarutbildningar för årskurs 7–9 fått läggas i malpåse och ändå fylls inte de utbildningsplatser som finns kvar, inte ens i sådana ämnen som brukar vara de mest populära.

Vem blir förvånad? I en situation där skolans problem ständigt lyfts fram är det inte underligt att unga människor som har möjlighet till andra yrkes­karriärer söker sig till utbildningar som ger jobb i branscher där det verkar trevligare att vara verksam i stället för att ägna l­ivet åt att bemästra skoltrötta och struliga tonåringar. Att bryta den onda cirkeln, där lärarbristen förstärker problemen i skolan vilket i sin tur förstärker lärarbristen, tar tid och kräver genomtänkta insatser.

Ett första steg måste vara att förbättra villkoren för de lärare som redan finns på plats och ge dem chansen att göra ett vettigt p­edagogiskt jobb. Minskad a­dministration, ökat fokus på ordning och reda och möjlighet till god löneutveckling är sådant som nämns i debatten.

I förra veckan pekade OECD:s expertgrupp bland annat på vikten av att bättre än i dag kombinera jämlikheten i utbildningssystemet med hög kvalitet. De länder som lyckats odla denna tulipanaros hamnar högt upp på rankinglistan när skolresultaten jämförs.

Ambitionen att varje pojke eller flicka – oavsett ursprung, bostadsort, föräldrarnas utbildningsnivå eller familjens s­ocioekonomiska status – ska ha möjlighet att nå sin fulla potentia­l är självfallet lovvärd. Men om denna strävan leder till att kvalitetskraven ur­holkas, e­xempelvis för att göra alla, också dem vars begåvning ligger på det praktiska området, till akademiker in spe blir resultatet förödande. Om jämlikhets­strävandena spårar ur drabbas såväl de starkaste eleverna, som tappar sugen när tempot blir för långsamt, som de svagaste, som ändå inte har möjlighet att nå hela vägen fram.

Det är inte långsökt att se en koppling till bristen på disciplin i skolan. Det är när undervisningen inte upplevs som relevant som det blir frestande att komma för sent, inte dyka upp alls e­ller störa lektionerna. OECD:s experter anser att den trenden går att vända. Låt oss hoppas att de har rätt.

disciplin. Det är när undervisningen inte upplevs som relevant som det blir frestande att komma för sent, inte dyka upp alls e­ller störa lektionerna, skriver Elisabeth Sandlund.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.