Människohandel pågår i vår närhet

Ingen sunt tänkande individ kan annat än ta avstånd från trafficking – människohande­l med barn och vuxna, vanligen med syftet att utnyttja offren sexuellt. Det är ingen brist på organisationer och individer som arbetar mot företeelsen med olika angreppssätt. Ändå frodas verksamheten, inte bara på fjärra­n platser utan i vår omedel­bara närhet. Antalet identifierade offer bara inom EU räknas i tiotusental. Och då vet man att mörkertalet är stort, att långt ifrån alla fall kommer till myndigheternas kännedom.

Det är svårt att tänka sig en störr­e kränkning av människovärdet än att bli såld som en handels­vara för att utnyttjas av den som har pengar att köpa n­ågot som aldrig borde kunna vara till salu.

Ett kristet engagemang mot trafficking är därmed självklart. Arbetet med att återupprätta offren till något som liknar ett meningsfullt och värdigt liv är tungt och mödosamt men oerhört viktigt på individ­planet. Organisationer som House of Gloria och Tabita, som Dagen berättar om på nyhetsplats i dag, förtjänar uppmuntran och stöd.

I ett större perspektiv får arbetet med förebyggande å­tgärder aldrig förtröttas. I en debattartikel i Svenska Dag­bladet pekar fem av de internationella pristagare som på måndagen belönades med utmärkelsen C 10 Awards på att det inte bara är viktigt att jaga förövare. Samtidigt krävs en långsiktig verksamhet för att stärka barns grundläggande rättig­heter och för att identifiera och åtgärda riskfaktorer som ext­rem fattigdom, brist på relevant information och avsaknad av utbildning. De menar att Sverige har ett särskilt ansvar att spela en global roll i en sådan process.

Det kan ligga mycket i den tanken. Men det är också uppenbart att ett resultat bara kan nås om många goda krafter samverkar. För att använda ett ekonomiskt språk handlar det inte bara om att påverka utbudssidan, det vill säga tillgången på offer, utan också efterfrågan. Och då krävs en attitydförändring på bred front.

Utan kunder kan den vidriga affärs­verksamheten inte existera. Så länge det finns personer som anser att de har rätt att tillgodose sina perversa behov till varje pris kommer hanteringen att fortsätta.

Ett speciellt ansvar vilar på EU som organisation och på varj­e medlemsland. De öppna gränserna som gör det möjligt att resa kors och tvärs genom Europa utan att visa pass eller redogöra för vart man är på väg och varför har ökat frihetskänslan för alla och envar. Men de har också gett människo­handlarna helt nya möjligheter att forsla sin mänskliga last från det ena landet efter det andra utan att bli upptäckta.

Det förefaller nödvändigt att vrid­a klockan tillbaka åtminstone ett stycke. Om fler vaksamma ögon vid gränserna kan rädda barn och kvinnor från ett liv i förnedring är de värda sitt pris både i kronor och ören och i minskad bekvämlighet för alla dem som har rent mjöl i påsen.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.