Ledare
Mer frihet och en starkare stat
Strukturella åtgärder för fungerande integration.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Det råder undantagstillstånd i svensk politik. Sverigedemokraterna agerar inte enligt någon tidigare känd politisk logik, och ingen vet hur livet efter DÖ ser ut. Men när inget är som vanligt kan man lika gärna kasta sig ut i det okända och ta sig an de stora frågorna.
Hit hör integrationen. Det finns ett stort folkligt stöd för att ta emot människor i humanitär nöd. Dessutom föder vi för få barn för att klara välfärden utan migration. Men om stödet ska bestå och migrationen komma den framtida välfärden till nytta måste integrationen fungera.
För denna fråga är det inte tillräckligt att trixa med detaljer. Vi behöver titta på samhällskonstruktionen som helhet.
Den som söker inspiration kan plocka upp den moderna klassikern ”Är svensken människa?” (Norstedts) av Henrik Berggren och Lars Trägårdh, som just har kommit i en ny utgåva.
Här visas bland annat att målet med det svenska folkhemmet inte var kollektivism, utan en stark stat som skulle garantera medborgarnas oberoende och individualism. Ingen ska behöva vara beroende av grannar, vänner eller familj, utan alla kan lita på staten. I ett sådant samhälle blir täta gemenskaper med värderingar som sticker ut obekväma, vilket syns på tendensen att sektstämpla också marginellt avvikande grupper.
Följden är att vi fått ett civilsamhälle bestående av svala intressegemenskaper, som idrottsföreningar. Dessa kan spela en roll i integrationen, men vi behöver också ett annat slags civilsamhälle: Täta gemenskaper med människor villiga att ta ansvar för varandras och andras välfärd.
Därför måste staten ge civilsamhället större frihet. Integration handlar om sociala processer – vänskap, kontaktnät och så vidare – vilket civilsamhället hanterar bättre än staten.
Samtidigt måste staten stärka greppet om områden där bara den kan ta det grundläggande ansvaret. Trenden från 1990-talet, då staten började delegera viktiga funktioner till näringsliv och kommuner, behöver med andra ord vändas.
Två områden är särskilt viktiga för både integration och ett fungerande välfärdssamhälle. Det första är att lag och ordning upprätthålls i samhället som helhet, vilket endast staten kan (och bör) göra. Om trenden fortsätter med att vissa områden överges leder det till att utanförskap permanentas.
Vidare behövs en grundskola av jämn och hög kvalitet. Kommunerna har inte lyckats tillhandahålla det, och larmrapporterna duggar allt tätare.
Segregationen i samhället – inom och mellan kommuner – riskerar att leda till att resurserna blir allra minst där de behövs som mest. Därför borde skolan återförstatligas, och riktade insatser göras till skolor som inte når upp till nationella mål.
Tydligare kontrollorgan behövs också för att förhindra att oseriösa friskolor konkurrerar med exempelvis betygsinflation. Möjligheten att få en god grundutbildning får inte längre bero på var man bor eller vilken studievana som finns i familjen.
Joel Halldorf är teologie doktor och tidigare skribent på Dagens ledarsida. Han medverkar regelbundet på Dagens kultursidor.
