Ledare
Ny barnlag bra men knappast tillräcklig
Svårare än någonsin för vuxenvärlden att ta sitt ansvar
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
FN:s barnkonvention har sedan länge trampat ur barnaskorna och är numera en ung vuxen med 25 år på nacken. Att den rödgröna regeringen bestämt sig för att fullfölja den process som inleddes av alliansregeringen och så snabbt som möjligt göra konventionen till svensk lag är inte en dag för tidigt. Allt som kan göras för att stärka barns rättigheter bör också göras.
Sveriges kristna råd och en lång rad andra organisationer med mänskliga rättigheter på agendan har tryckt på och de har all anledning att känna sig nöjda med att de envetna dropparna har urholkat stenen.
Inte minst handlar det om att i görligaste mån se till att rättigheterna blir lika för alla barn, oavsett bostadsort och andra yttre omständigheter.
En gemensam lag som öppnar möjligheter till att inleda rättsliga processer om den inte följs bör göra det enklare att sätta press på kommuner som försöker smita undan och spara pengar på att inte tillgodose de yngsta medborgarnas behov.
Kanske kan barnkonventionen när den förvandlats till lag öppna nya möjligheter för de barn som hamnar i kläm i vårdnadstvister mellan oförsonliga vuxna - och därmed indirekt för de frånskilda pappor och mammor som inte får träffa sina barn efter domstolsbeslut som inte alltid förefaller vara befogade.
Att familjeåterföreningar ska genomföras ”på ett positivt, humant och snabbt sätt” bör rimligen ytterligare öka trycket på migrationsmyndigheterna så att asylsökande familjer som splittrats inte behöver vänta onödigt länge på beslut. Och möjligen kan artikel 23, som slår fast att handikappade barn har rätt till ”ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället” ge ny kraft till ansträngningarna att stoppa urholkningen av LSS, som har liknande formuleringar i sina portalparagrafer.
Men trots dessa och andra positiva följder vore det olyckligt med en övertro på att barnkonventionens status som svensk lag löser alla problem. Sverige har redan ett stort antal andra lagar som ska garantera barnen en trygg uppväxt och skydda dem från faror. I det skyddsnätet finns påtagliga glipor.
När Aftonbladet öppnade fiktiva nätkonton på två populära sajter överröstes ”Elin, 12” och ”Emma, 14” av kontaktförslag från vuxna män som ville att de skulle skicka nakenbilder på sig själva eller utföra sexuella tjänster mot betalning i form av pengar, sprit eller cigaretter.
Sajternas förbud mot kommunikation med sexuellt innehåll är uppenbarligen ett slag i luften. Vad värre är, också den groominglag som började gälla 2009 verkar ha mycket begränsad effekt. Av 617 anmälningar på 3,5 år ledde endast fem till åtal. Så länge den vuxna mannen inte har vidtagit några åtgärder för att mötet utanför den virtuella världen ska bli verklighet, exempelvis genom att köpa en tågbiljett till flickan, är lagens arm för kort för att kunna ingripa.
Föräldrar har all anledning att vara oroliga. Barn har alltid haft hemligheter för sina föräldrar men de möjligheter som nätet öppnar till kommunikation som ingen har inblick i saknar motstycke.
Och de män som är ute efter att utnyttja könsmogna men underåriga flickor skyr inga medel utan spelar utan skrupler på hela känsloregistret för att nå dit de önskar.
Att groominglagen måste ses över förefaller uppenbart. Men den som har onda avsikter hittar ständigt nya kryphål. Problemet är mycket större än en lagstiftning som inte hängt med i utvecklingen. Det handlar om attityder i ett samhälle där gamla tabun kring sexualitet i det offentliga rummet har nedmonterats i en fortgående process. När 21-åringarna i Paradise Hotel som dansar nakna, byter partners och har sex inför kameran blir 12-åringens förebilder - hur ska hon förstå var gränserna går och var farorna ligger?
Aldrig så många barnkonventioner eller annan lagstiftning kan ta över vuxenvärldens ansvar att varna och förmana barnen och hjälpa dem att få insikt om sunda värderingar. Det är en större och tyngre uppgift i dag än vad det någonsin varit.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
