Ledare
Omsorg bristvara hos drogliberaler
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Allt oftare hörs krav på legalisering av narkotika. Tack och lov är det från en liten minoritet och som saknar större politiskt stöd. Men ibland dyker kända namn upp bland dem som driver kravet. Förra året gällde det FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan som stödde ett legaliseringsförslag.
Det finns många som oroas över denna utveckling och de bör tas på allvar. Narkotikapolisen Lennart Karlsson, som jobbar i Stockholms city, skrev insiktsfullt om detta på Svenska Dagbladets debattsida i helgen.
Han hävdar att den som påstår att samhället via polisen straffar i stället för att vårda, den saknar verklighetsförankring. "Narkotikapoliser och missbrukare är i själva verket ofta de som står varandra närmast. Det finns inte en enda polis som vill straffa missbrukare."
Det målas, från legaliseringsförespråkarna, upp en bild av att polisen och de sociala myndigheterna jagar missbrukare med blåslampa. Men polisens arbete har i första hand ett mål: att ställa missbrukaren inför en möjlighet att välja, och förhoppningsvis ska han/hon välja ett narkotikafritt liv.
En person som söker hjälp av sociala myndigheter eller sjukvården kan inte heller anmälas till polisen utan att man bryter mot sekretessen.
Lennart Karlsson menar att det är drogliberalerna som har en total avsaknad av respekt för den enskilde missbrukaren, inte polisen. På den punkten har han helt rätt.
När man läser legaliseringsförespråkarnas argument är det inte i första hand omsorgen om missbrukarna som lyser igenom.
Det främsta argumentet för en liberalisering är att förbud gynnar den organiserade brottsligheten. Men i dag är smuggling av den i alla fall delvis legaliserade alkoholen och tobaken en mångmiljardindustri för kriminella. Det är blåögt att tro att gangstrarna skulle övergå till laglig verksamhet om narkotikan blev legal. Människor med bristande moral skulle byta till en annan verksamhet som ger snabba pengar, sexhandel, utpressning med mera, säkert också fortsatt narkotikahantering.
Det är flera tankefel som karakteriserar ultraliberalernas argument. Hur har man tänkt sig en legalisering? Ska det inte heller vara straffbart att sälja narkotika till barn och unga? Det kan knappast någon hävda, alltså börjar man ändå dra upp gränser. Och även en så romantiserad drog som cannabis ger hjärnskador på unga människor.
Och hur har man tänkt sig att bekosta den vård som behövs för att vårda alla narkotikamissbrukare? För inte tror man väl att den andel av befolkningen som har problem med att hantera drogerna plötsligt skulle minska om fler har tillgång till drogen?
Man skulle vilja veta hur ett samhälle ser ut som helt legaliserat droger. Eller helst inte, egentligen. Vi är tacksamma för att vi sluppit se det i vårt land. För vi är övertygade om att det vore ett betydligt sämre, farligare och orättvisare samhälle än det vi har i dag.
Hasse Boström är tidigare reporter, tf chefredaktör, redaktionschef, webbredaktör, ledarskribent, debattredaktör, nyhetschef och familjeredaktör på Dagen.
