Ledare
Påskhälsning som förenar oss
Påsk firas visserligen på lite olika tider i olika kyrkotraditioner. Men de flesta västkyrkor har samma kalender som vi. Så när vi på påskdagens morgon - eller redan vid midnatt på påskaftonen - hälsar varandra med att Kristus är uppstånden gör vi det tillsammans med miljontals människor världen över.
Nu vet vi visserligen att i länder med inskränkt religionsfrihet lever tron minst lika stark, oftast starkare. I alla de länder i öst som levt med kommunistiska diktaturer har kyrkan inte kunnat kvävas.
I Kina räknar man med att antalet kristna numera är minst lika många som antalet medlemmar i det kommunistiska partiet. Det kanske finns mellan 75 och 100 miljoner kristna kineser. I Mellanöstern och Nordafrika växer församlingarna och den arabiska våren ger kristna i den delen av världen nya möjligheter att visa sin existens - även om det också finns oro inför framtiden.
Också i Sverige lever tron på Gud. Vi kan ibland bli beklämda över de utslag av sekularisering som vi möter, som till exempel bristande kunskap om Gud och kristendomen, inte minst bland yngre. Vi suckar med all rätt över det faktum att många svenskar inte ens har en aning om varför de firar påsk. Men det finns samtidigt mängder av berättelser om nyupptäckter av kristen tro.
Och vi kan uppmana varandra att låta den här påsken bli en högtid som vi firar med frimodighet. Vi behöver inte huka eller skämmas för vår tro. Vi behöver inte be om ursäkt för det vi predikar. Vi har inte ett budskap som förtrycker människor, utan ett som befriar.
Det diskuteras kristna grupper emellan om teologiska frågor, om tolkningar av bibeltexter och vad "kristna värderingar" innebär. Inte minst är Dagen ett forum för det samtalet. Under de senaste månaderna har vi gett plats för ett intensivt samtal om den frikyrkliga miljön kontra den svenskkyrkliga, och det samtalet fortsätter. I den här veckan har det fått nytt bränsle av debattören Siewert Öholm.
Men även om de här diskussionerna är viktiga, är de ändå underordnade påskens kärnbudskap. Hälsningen "Herren är uppstånden - ja, han är verkligen uppstånden", den ljuder över kyrkogränserna.
Vi behöver de små, nära gemenskaperna som är vår närmaste kristna familj. Men vi kan också hämta styrka i samhörigheten med Kristi kyrka på jorden.