Pethrus ville bygga en kristen kultur

Lewi Pethrus dog den 4 september 1974. Efter begravningen fördes stoftet i kortege genom Stockholm. Tusentals människor följde kistan, och 90 utposterade poliser stod i stram givakt inför det blomsterhöljda ekipaget. Det var, skrev någon, som vore det en statsmannabegravning och inte en pingstpastors sista resa.

Dagen efter ströddes hyllningsord över hans livsgärning. Olof Palme kallade honom för ”en stor personlighet” medan högerledaren Jarl Hjalmarson prisade hans storverk, väldiga engagemang och praktiska klarsynthet. Författaren Sven Stolpe sörjde förlusten av ”en av de ojämförligt största gestalterna i detta århundrades svenska andeliv”.

Pethrus hade lett en rörelse som vänt sig mot det man kallade för ”världen”, med dess synd och nöjen. Till en början mötte han och de andra pingstvännerna kritik och förakt, men nu var glåporden utbytta mot hyllningskörer.

Under färden till gravens vila prisades han av den värld han försökt förändra. Därför var detta inte bara slutet på en livsresa, utan också fullbordan av Pethrus resa från marginalen till respektabilitet. Fortfarande var det få i den politiska och kulturella eliten som delade hans uppfattningar, men de medgav att de var imponerade av vad han skapat.

Men vad finns i dag kvar av allt det Pethrus lämnade efter sig?

Hans böcker trycks inte längre, och med undantag för ”Löftena kunna ej svika” sjungs hans sånger ganska sällan. Hans teologiska ögonsten, läran om den samfundsfria församlingen, är omintetgjord sedan Pingströrelsen bildat samfund. Undervisningen om andedop och tungotal har i dag andra former, om den alls förekommer.

Men Pethrus idéer och visioner kom inte bara till uttryck i böcker, sånger och predikningar, utan också i institutioner – och de har visat sig ha en längre hållbarhet.

När pingstvännerna bannlystes från radion utmanade Pethrus det statliga radiomonopolet genom att grunda IBRA-radio, som via sändare utomlands nådde svenska lyssnare. I dag sänder IBRA på en mängd språk runt om i världen.

Kristdemokraterna, det politiska parti Pethrus till mångas överraskning grundade, har suttit i riksdagen i tjugofem år, och i regeringsställning i över ett decennium.

Av de institutioner Pethrus grundade var den du nu läser i den som kostade honom mest svett och tårar – och kanske den som låg honom varmast om hjärtat. I tio år kämpade han med Sven Lidman och en ovillig församlingsledning för att få starta tidningen Dagen. År 1945 hittade han äntligen en väg framåt, men det gick skakigt: ekonomin var usel, och startkapitalet förbrukat efter tre veckor. Men driftiga entreprenörer stödde projektet, och Pethrus arbetade gratis som redaktör och ledarskribent hela sitt liv. I dag har Dagen en bred läsarkrets i hela kristenheten, och är en röst i samhällsdebatten.

Att arvet från Pethrus framför allt lever genom de institutioner han grundade är paradoxalt. Själv var han nämligen tveksam till organisation: strukturer kvävde Anden, upprepade han ofta.

”Allt som har liv, det växer och utvecklas”, som han skrev i inledningen till sångboken Segertoner. När han själv talade riktade han sig till sin egen tid, och orden var levande då. Men i de institutioner han skapade fick idéerna kropp och ett eget liv, så att de kunde leva vidare, utvecklas, förändras och så småningom anpassas till nya tider.

Lewi Pethrus insatser på detta område har få motsvarigheter i Sverige. I 1900-talets socialdemokratiska enhetsstat byggde han inget mindre än en kristen kultur – en kultur som skulle forma de troende. Institutionerna bar upp denna kultur som stöttepelarna bär ett hus. Men denna kristna kultur skulle också vara en motkraft mot de som verkade för samhällets avkristning.

I dag är kyrkorna i Sverige organisatoriskt starka genom samfund, kanslier och samarbetsorgan. Men det behövs fler idéburna organisationer och institutioner.

Ett kristet entreprenörskap som bygger institutioner inom allt från medier till välfärd. Institutioner som kan ge goda idéer kropp, och förvandla vackra teorier till praktisk verklighet.

Joel Halldorf

Joel Halldorfs bok ”Biskop Lewi Pethrus: biografi över ett ledarskap”, Artos förlag.