Ledare
Rättigheter och liv prioriterade frågor
Den ekonomiska och marknadsmässiga utvecklingen är en avgud så god som någon, skriver Carl-Henric Jaktlund.

Regeringen i allmänhet och Margot Wallström i synnerhet har fått en rejäl skopa kritik efter de senaste veckornas turer kring Saudiarabien. Till viss del sannerligen välförtjänt, sättet att hantera situationen har knappast varit optimalt. Mer förvånande är de kraftfulla invändningarna, tydligast från representanter för svenskt näringsliv, mot regeringens beslut att avsluta det militära avtalet med diktaturen.
Eller nej, det är inte förvånande alls. Tvärtom är det logiskt, tyvärr.
Häromdagen framkom graverande uppgifter kring Världshälsoorganisationen (WHO). Nyhetsbyrån AP avslöjande, med hänvisning till intern e-post och dokument hos WHO, att larmet om en ebolaepidemi i Västafrika ignorerades i minst två månader. Anledning: ”ledande topptjänstemän avrådde att vidta åtgärder tidigare eftersom informationen skulle kunna ses som en ’fientlig handling’ och äventyra ekonomier”, rapporterade SVT Text. Mer än 10 200 människor dog i epidemin.
Det är naturligtvis alltid svåra och komplicerande bedömningar som ska göras och det går inte kräva någon slags gudomlig perfektion av en mänsklig organisation. Missbedömningar av ett virus och dess egenskaper samt spridningsrisk kan göras, det måste accepteras. Och visst, de västafrikanska ländernas ekonomier är så bräckliga att de, och därmed människors välbefinnande, inte ska utmanas lättvindigt.
Men ändå vidrör allt detta en verklig problematik och utmaning: Den ekonomiska och marknadsmässiga utvecklingen är en avgud så god som någon. Författaren Ola Larsmo sammanfattade nyligen förhållandet i Dagens Nyheter. ”Mänskliga rättigheter är vi för. Så länge de inte kostar något i reda summor”, skrev han. Om det kostar så visar det sig allt för ofta att människoliv och mänskliga rättigheter är en underordnad fråga.
Sven Lidman, en av 1900-talets stora svenska poeter och författare och därtill under en lång period predikant i Filadelfiakyrkan Stockholm, benämnde denna tendens för ”svinintresset”. Förundrad läste Lidman bibelberättelsen om en man som under lång tid hade satt skräck i staden Geresa. Folket hade försökt hålla honom fängslad med bojor och kedjor men han hade alltid brutit sig loss.
Mannen var besatt av orena andar, skriver evangelisten Markus, men berättar även hur Jesus kom och befriade honom genom att skicka dem in i en hjord med tvåtusen svin. De reagerade genom att störta över branten och drunknade i sjön. En märklig och svårsmält berättelse kan tyckas. Sant, men inte enbart utifrån detaljer kring orena andar som byter bostad utan minst lika mycket utifrån folkets reaktion. Stadens plågoande var nu befriad, de såg det med egna ögon.
Men fylldes de av tacksamhet och glädje? Inte alls, de bad i stället Jesus att lämna deras område.
Staden levde vid den här tiden i mångt och mycket på sin svinindustri, berättade Sven Lidman i en av de predikningar som finns samlade i boken ”Naken på nådens strand”. ”Förlusten av tvåtusen svin väger oändligt mycket tyngre i den mänskliga vågskålen än en stackars sinnesjuk människas helbrägdagörelse och frälsning”, sa Sven Lidman och fortsatte ironiskt och sarkastiskt: ”Det är ju självklart. Eller hur?”.
Det är när pengarna och affärerna hotas som ideologier och principer prövas på allvar, det är då de egentliga övertygelserna blottläggs.
Och tyvärr består människan allt för sällan provet, då visar det sig att människoliv kan riskeras och att mänskliga rättigheter – för att återigen citera Ola Larsmo – i praktiken betraktas ”som strössel på mjukglassen. Det går också bra utan.”
31 representanter för svenskt näringsliv skrev häromveckan på DN Debatt: "Genom internationell handel, möten mellan människor, partnerskap och samarbeten kan vi öka förståelsen för varandra och komma till rätta med brister i samhällen." Det låter bra i teorin, men precis som de påpekar är Saudiarabien en stark aktör i världsekonomin sedan länge och Sverige har redan haft handel med landet under lång tid.
De sammanlagda framstegen är så minimala att de är ytterst försumbara.
Ibland måste man bestämma sig för vilket intresse som väger tyngst och markera utifrån det, även om det kostar på.