Ledare
Sjätte gången gillt i Kungsan
Manifestera Jesus även 2013, skriver Elisabeth Sandlund.

Våren 2008, för fem år sedan var det många som trodde att de deltog i något som skulle bli en engångsföreteelse. Men Jesusmanifestationen visade sig ha en livskraft som bar. I morgon, lördag, är det dags för den sjätte årgången.
Den yttre formen har delvis förändrats och förädlats. Hur många som kommer att delta vet ingen. Det viktiga är heller inte om ett nytt deltagarrekord sätts utan det faktum att Jesus Kristus manifesteras mitt i Stockholm denna pingstafton 2013 i, om prognosmakarna får rätt, ett fint majväder med lagom värme och möjligen någon lätt skur av vårregn.
De som deltar i något av inomhustorgen, bönemarschen i Stockholms city och höjdpunkten, gudstjänsten i Kungsträdgården, har knappast identiska bilder av Jesus, vare sig sinsemellan eller över tid.
Det som förenar är att det är den Jesus Kristus som Bibeln presenterar - Frälsaren och Herren, han som själv säger att han är vägen, sanningen och livet - som manifesteras, ingen annan. Och då ligger det i sakens natur att diskussioner uppstår, detta år liksom tidigare. Jesus är och förblir kontroversiell. Det är ett faktum som inte går att komma runt, hur angeläget det än är att visa största möjliga enhet mellan kristna.
För många kristna i Stockholm och på andra håll i landet har det blivit tradition att delta i Jesusmanifestationen. Det är en glädjefest, ett tillfälle att möta gamla vänner och stifta nya bekantskaper, en chans att få uppleva att vi är många, väldigt många, och att vi har det viktigaste i livet gemensamt. Blir då inte manifestationen bara ett tillfälle för inbördes beundran, något som endast angår en viss grupp människor, även om den råkar vara stor? Så enkelt är det inte.
Det ligger ett egenvärde i att stärka den kristna självbilden. Det är uppmuntrande för den som i vardagslag kan känna sig ensam på sin arbetsplats, i sitt grannskap eller i sin familj och som kanske ingår i en inte så talrik kristen gemenskap att få uppleva samhörigheten och gemenskapens glädje.
Dessutom är Jesusmanifestationen just det ordet manifestation står för - en yttring avsedd att påverka omvärlden. Stadsbilden i Stockholm förändras denna pingstafton när tusentals kristna återigen visar att det är Jesus som är kung i Kungsan. Och nog vore det illa om vi inte vågade tänka att de böner som bes under vandringen i staden har betydelse, att de samfällda ropen i Jesu Kristi namn faktiskt kan förändra förhållanden och omständigheter.
Så den som har chans att vara med på lördag gör gott i att inte utebli. Tänk inte att det är så många andra som tar sig in till stan och att annat är mer lockande. Att vara med spelar roll så väl för din egen del, för kristenheten som för samhället i stort.
Alla, vare sig man tar sig till Kungsträdgården eller inte, kan vara med i förbön för årets Jesusmanifestation och be Gud att han håller sin skyddande hand över alla dem som samlas.