Ledare
Tänk om de andra har rätt
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Det har hänt förut. Och det kommer att hända igen. I sin iver att gå före och visa vägen för andra hamnar Svenska kyrkan på kollisionskurs med stora delar av den världsvida kyrkan. Och där blir reaktionerna starka och tydliga.1998, när KG Hammar var relativt nytillträdd ärkebiskop, ställde påven in en planerad audiens i Vatikanen sedan Hammar gett sitt stöd till att den kontroversiella fotoutställningen Ecce Homo visades i Uppsala domkyrka.2007, när Anders Wejryd är relativt nytillträdd ärkebiskop, meddelar Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien att han inte längre är välkommen som gäst till dess kyrkomöte i sommar. Orsaken är stora frågetecken kring hållningen i frågan om partnerskap för homosexuella, frågetecken som Svenska kyrkan valt att inte räta ut.
Mekane Yesus-kyrkan är ingen liten obetydlig afrikansk kyrka. Med sina 4,5 miljoner aktiva medlemmar är den en av världens största lutherska kyrkor.
Dessutom har den genom hela sin historia mycket starka band till Sverige och till Svenska kyrkan/EFS.En pikant historia? Ja, men det är värre än så. Den etiopiska kyrkans reaktion är bara den senaste i raden på negativa reaktioner från Svenska kyrkans systerkyrkor ute i världen. Dessa tar Svenska kyrkans ledare med ro. “Det är viktigt att Svenska kyrkan kan vara ekumeniskt viktig genom att ligga ett steg framför och visa vad som är möjliga vägar”, förklarade Västeråsbiskopen Claes-Bertil Ytterberg när han slog fast att kyrkan är beredd att förrätta civilrättsligt giltiga partnerskap.
Det fanns en tid när det låg ett löjets skimmer över ett Sverige som såg sig själv som ett föredöme för alla nationer i världen, en föregångare som stakade ut kursen, ett världssamvete. På det politiska området har ödmjukheten ökat. Men det gäller inte Svenska kyrkans syn på sig själv och sin roll. Tanken att alla de som tänker annorlunda kan ha rätt viftas bort.
Att kyrkor ute i världen tar avstånd från Svenska kyrkan är nog så illa. Till det kommer de inhemska ekumeniska konsekvenserna, som kan bli nog så omfattande. Och som lök på laxen den interna splittringen.Flera undersökningar, senast en i Uppsala stift, visar att en avsevärd del av prästerna i Svenska kyrkan inte tänker förrätta samkönade vigslar, vare sig de leder till “äktenskap” eller till “partnerskap”.Och linjen att i det längsta reservera termen “äktenskap” för relationen mellan man och kvinna vacklar. Ärkebiskopen håller fast vid detta men Linköpingsbiskopen Martin Lind, har redan klart deklarerat att detta är onödigt. Och kollegan i Västerås säger att han personligen inte tror att skillnaden i språkbruk går att upprätthålla.
Med risk för att bli tjatig: Partnerskapsfrågan riskerar att ställa till med en härdsmälta - i politiken, i Svenska kyrkan - och i ekumeniken.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
