Ledare
Valfrihet tar över – bara i en sektor
Bristande logik i uppgörelsen mot vinster i välfärden
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Så glada de var, representanterna för den rödgröna regeringen och Vänsterpartiet, när de på måndagen presenterade uppgörelsen om, eller snarare mot, vinster i välfärden. Inte underligt alls. Stefan Löfven och Gustav Fridolin har anledning att jubla över att det största hindret för att regeringen skulle stå på öronen redan när budgeten ska klubbas i riksdagen nu undanröjts. Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson från Vänsterpartiet kan glädjas över att de spelat sina kort väl och fått igenom det allra mesta på önskelistan, även om det mest handlar om att utredningar ska tillsättas.
Glada har också de privata aktörerna inom en av alla viktiga välfärdssektorer skäl att vara. De slipper den oro för framtiden som den övriga branschen drabbas av och som kommer att lägga sig som en våt filt över nyetableringar och utveckling av befintlig verksamhet de närmaste åren tills dimmorna lättar när utredningarna är klara och förslagen har baxats genom riksdagen.
Hela funktionshindersområdet med gruppboenden, daglig verksamhet och, sist men absolut inte minst, personlig assistans är bortplockat från uppgörelsen. Här är det även fortsättningsvis fritt fram för privata företag, hur giriga de än skulle vara, och för riskkapitalbolag, med aldrig så mycket kortsiktighet som ledstjärna. (Därmed inte sagt att det är sådana aktörer som i dag dominerar verksamheten.)
Ologiskt? Självfallet. Och det är säkert orsaken till att inget sägs på denna punkt. Att frågan om vinstdrivande verksamhet inom flyktingmottagandet måste behandlas för sig påpekades särskilt men om varför just detta område utlämnats var det knäpptyst.
Sanningen är att Vänsterpartiet redan när man började mejsla fram sina företagsfientliga förslag gjorde klart att personlig assistans inte skulle omfattas.
I en intervju i nättidningen Assistanskoll i februari i år förklarade Eva Olofsson, som representerade V i socialutskottet, att det varken nu eller senare är aktuellt med ett förslag om vinstbegränsning för personlig assistans. Just på detta välfärdsområde är individens valfrihet nämligen, även i vänsterpartistiska ögon, så viktig att den tar över. Och det är ett faktum att de flesta som beviljas personlig assistans väljer bort kommunen. Liksom att det förekommit ett antal fall av tänjande av gränser och rena bedrägerier, även om merparten av utförarna självfallet är hederliga och gör ett gott jobb.
Personlig assistans är viktig. Den rör det allra mest privata i livet och det borde vara en självklarhet att individen själv måste få bestämma vem som ska utföra assistansen. Men samma argument gäller rimligen den som på ålderns höst behöver hemtjänst eller dygnet-runt-tillsyn på ett särskilt boende.
Principer måste rimligen vara principer – oavsett vilken grupp som har de mest högljudda företrädarna och de bästa politiska kontakterna.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
