Varje hädelsedom är en för mycket

Observera att den här artikeln publicerades 2014

Vissa verklighetsbeskrivningar är svårare än andra att förstå och acceptera. Rapporten från amerikanska utrikesdepartementet om döds- eller fängelsestraff för hädelse är i sanning en sådan (se nyhetsartikel på sidan 4). 43 fängslade personer skulle kunna anses vara en marginell siffra jämfört med hela världens befolkning, men i så fall glömmer man minst två saker: Mörker­talet är högst sannolikt stort, detta är enbart de bekräftade fallen, och varenda enstaka dom är ett uttryck för ett gigantiskt systemfel och feltänk.

Det borde vara självklart med en absolut nollvision för hädelse­domar världen över.

Alla som håller något högt e­ller kärt vet hur det känns när någon trampar på det. Det s­vider och gör ont, berör illa. Gränser finns förstås, reglerad i exempelvis svensk lagstiftning, när det anses utgöra hets mot folkgrupp eller kränka den enskilde. Men det finns samtidigt anledning att övervaka så att sådana gränser inte blir alltför snävt utstakade, för det är i allra högsta grad hämmande för ett samhälle om människors möjlighet att komma tämligen helt fritt till tals kraftigt inskränks.

Det kan kännas plågsamt och svårt när det man själv håller heligt upplevs bli draget i smutse­n, men det finns inget bra alternativ till att det ska vara tillåte­t. Med religionsfriheten följer nämligen möjligheten att själv få välja och bejaka sin över­tygelse men även friheten att avstå r­eligion samt markera emot den. Det måste innebära att satir, ironi, kritiserande, smädande, häcklande och annat som kan kännas smärtsamt och utmanande för den religiöse ska vara tillåtet.

En jobbig men helt nödvändig princip om ett samhälle med frihet inte ska trängas undan av ett med tvång.

För den kristne innebär det en utmaning att praktisera Jesu uppmaning att vända andra kinden till i stället för att slå tillbaka med hårda ord eller anmälningar, även om det som sagt alltid finns gränser för vad som kan accepteras. Det handlar grundläggande om att gestalta den verkligheten man önskar se, vilket även innebär att visa respekt för det andra håller heligt trots att man själv inte håller med.

Den religiösa hårdhet som praktiseras inte minst i Pakistan måste fördömas av omvärlden, kraftiga markeringar är nödvändiga. Här har uppenbart en rad muslimska länder något att jobba rejält med, vartenda övertramp där människor fängslas eller döms till döden för att de uttryckt sig vasst gentemot den allmänna gudsuppfattningen är ett övertramp för mycket.

Människans fria vilja måste hållas mycket högre än så.

I ett första led bör Asia Bibi, som Dagen berättat om fler­a gånger, och andra som sitter fängslade försättas på fri fot. Och i nästa led behöver lagstiftning och praxis förändras. U­nder tiden är vår uppgift att fortsätta att praktisera ett annat förhållningssätt och inte ens det minsta lilla ta efter i attityd.

Carl-Henric Jaktlund

Carl-Henric Jaktlund är nationell ledare för Alpha Sverige och skrev gästkrönikor på Dagens ledarsida fram till 2020.