Ledare
Vigselrätt inte bara en ordningsfråga
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
När Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, samlas i nästa vecka för sin andra session kommer återigen, som för två år sedan, frågan om samkönade äktenskap att stå i fokus. Det fanns kanske de som trodde att ärendet var avklarat en gång för alla när kyrkomötet bestämde att Svenska kyrkan i fortsättningen skulle viga män med män och kvinnor med kvinnor på samma vis som par där kontrahenterna har olika kön har förenats i alla tider. De hade fel.
Det krävs inget större mått av fantasi för att förstå att detta är en följetong som kommer att plåga kyrkan under många år framåt och ta kraft och energi från dess kärnuppgift, att sprida evangelium.
Nu handlar det inte längre om sakfrågan. Samkönade vigslar är införda och kommer att äga rum till den lyckliga dag när politikerna i riksdagen har modet att på allvar ta tag i frågan om att införa obligatoriskt civilrättsliga äktenskap för alla med åtföljande religiös ceremoni för de par som så önskar.
Det som nu diskuteras gäller situationen för de präster som anser att kyrkomötets beslut inte går att förena med de prästlöften som de gav när de vigdes och som därför hellre avstår från vigselrätten helt och hållet än att riskera att hamna i en situation där de utsätts för press att genomföra en samkönad vigsel.
Den handfull präster som utnyttjat möjligheten att begära befrielse från den numera individuella vigselrätten har utsatts för kritik av respektive domkapitel men fått behålla sina kragar.
De kan alltså fortsätta att predika, fira mässa, själavårda, döpa och begrava. Nu vill tillsyns- och uppdragsutskottets majoritet stänga denna möjlighet. Att vara präst i Svenska kyrkan utan att inneha vigselrätt ska ses som en ordningsfråga och bli en omöjlighet. Minoriteten hävdar däremot att denna nödutgång av olika skäl inte bör stängas. Kyrkomötets beslut, vilket det nu än blir, får konkret betydelse för ett antal präster men dess stora vikt ligger på ett symboliskt plan.
Vad det handlar om är Svenska kyrkans förmåga att handskas med den grupp av sina anställda, och i förlängningen även sina medlemmar, som väljer att inte simma i tidsandans huvudfåra utan som vill stå fast vid det som de uppfattar vara i samklang med Bibelns ord, kyrkans tradition och, hur högtidligt det än kan låta, Guds vilja.
I frågan om kvinnliga präster har det inte gått särskilt bra att hitta balansen mellan majoritet och minoritet trots de försäkringar som gavs när det beslutet fattades. Det vore olyckligt om historien skulle upprepa sig i äktenskapsfrågan. Om vigselrätten definieras som enbart en ordningsfråga samtidigt som dess teologiska sprängkraft tonas ner eller helt förtigs bådar det inte gott för framtiden.
Elisabeth Sandlund är journalist, författare och tidigare ledarskribent på Dagen. Hon skriver kolumner på Dagens ledarsida.
