Ledarkrönikor
Felicia Ferreira: Dags att få ut moralism 2.0 på banan
När vi gör moraliska anspråk måste det ske med ödmjukhet.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Moral. Begrunda ordet en stund. För många av oss framstår det som något viktigt. Bibliska principer eller rättfärdiga mänskliga handlingar kanske. Men om jag säger moralism i stället? Då uppenbarar sig betydligt dystrare bilder. Ja, moralism är i det offentliga samtalet i dag nästan synonymt med någon typ av skällsord. ”Du är en moralist” är sällan en komplimang.
Kanske har det att göra med att det finns individer och grupper som påstår sig vara moraliskt överlägsna andra och att samma personer ofta är sådana som förtrycker, dömer, nedvärderar och terroriserar.
I en krönika i Världen idag förra veckan synliggjorde pastorn Joakim Lundqvist en tydlig trend bland somliga: "Det jag sörjer över är ... den ton av självgodhet, ibland till och med förtäckt skadeglädje, som dessa domsbudskap ofta presenteras i. ... Jag sörjer över att uttalanden utan kärlek, nåd och barmhärtighet, rättfärdigas av en osund, självrättfärdig identitet av att just vår lilla grupp är Guds enda, heliga kvarleva mitt i en syndig, avfällig omvärld och kristenhet."
Med eller utan biblisk moral som förtecken är självgodheten signifikant för vår tid. Vem skulle väl då vilja tänka kring moralism som något gott om detta är förebilderna?
Men blotta existensen av moralism är egentligen ett tecken på ett sunt kollektiv.
Läs mer Alf Svensson: Omoral är att låta sin verbala sump koka över
Allt moraliserande innebär förstås ett hävdande av auktoritet och den moderna människan tål inte några sådana, eftersom hon helst ser sig själv som alltings herre och centralpunkt. Men med den inställningen väljer vi bort möjligheten till sant djupa mänskliga relationer. Dessa relationer kräver att vi nästan alltid är redo att låta vår nästa råda över oss själva som om vi vore en och samma person.
I en artikel från 2017 med rubriken Platonic moralism (Platonisk moralism) skriver Tomas Ekenberg, docent i teoretisk filosofi och kristen, om just detta. Men, medger han, det kräver att alla inblandade tror att moraliska värden är något annat än subjektiva tyckanden och viljanden.
Vi skulle behöva få ut moralism 2.0 på banan och hitta nygamla vägar in i begreppet. Där vi erkänner att auktoritet inte alltid är detsamma som tyranni och att moralism inte är detsamma som förtryck. Där det mer handlar om att vårt mänskliga agerande ska stå i samklang med våra moraliska principer och mindre om att kritisera andra individer med andra inställningar än jag själv. Men när vi väl gör moraliska anspråk måste det ske med ödmjukhet och en vilja att det ska leda till ett bättre och kanske heligare liv inte bara för mig själv utan också för det gemensamma.
Läs även Felicia Ferreira: Även måttligt drickande kan skapa oro och magont hos barn
Felicia Ferreira är Dagens chefredaktör och vd.
