40 år i mission – nu tvingas de hem

Vattenpumpen till den egna brunnen har just satts i gång igen när Dagen ringer. Reines och Anita Rydells hus har stått tomt sedan i höstas och det är många praktiska bestyr som väntar dessa första dagar på hemmaplan. Planen var att de skulle åka hem från Tanzania först om en månad, men corona satte käppar i missionshjulet.

– Vi tänkte att stänger de ner Tanzania nu så kommer vi inte hem i sommar, förklarar Anita Rydell den tidigare hemkomsten.

I två veckor ska de nu leva i karantän i huset i småländska Korsberga innan de kan träffa några enstaka personer igen. Längtan efter barn och barnbarn är stark, men den måste stävjas. Risken finns att de fått med sig smitta från den pågående pandemin under hemfärden och de vill vara helt säkra innan de möter andra människor. Reines fyller 80 år nästa år och Anita är 70 plus, båda tillhör med andra ord riskgruppen för viruset.

– Det känns svårt att inte få krama om barn och barnbarn som vi inte träffat på länge. De välkomstmöten i våra olika församlingar som var inplanerade får utvecklingen av viruset avgöra om de kan bli av eller flyttas fram, berättar de.

Läs mer Missionärer ifrågasatte vart skänkta pengarna gick – fick fly landet

Sedan 2002 har makarna Rydell varit missionärspar tillsammans i Kilimanjaro-området, utsända av Vetlanda pingstförsamling och med ytterligare församlingar som understödjare. Båda två har dock betydligt fler år av missionsarbete bakom sig, på olika håll. Reines tog steget ut på fältet första gången i början av 1970-talet, då till Pakistan. Efter att ha studerat till ingenjör 1984 styrdes vägarna till Afrika. Genom åren har han varit med och byggt åtskilliga kyrkor, skolor och hus i Pakistan, Sudan, Etiopien och Tanzania, bland annat. Han har predikat, undervisat på yrkesskolor och fått vara med och starta ett helt nytt system med förskolor. Arbeten han med rätta är stolt över.

– Den tanzanska regeringen berömde mig och sa att jag hade förändrat hela skolsystemet i Kilimanjaroregionen, vilket var roligt att höra. På den tiden fanns inga förskolor i detta område.

Anita å sin sida är sjuksköterska och barnmorska i grunden och har haft stor nytta av det när hon arbetat socialt med att hjälpa utsatta och sjuka. Även hon har undervisat en hel del. Hon har varit aktiv till och från sedan början av 1970-talet, i Burundi, Rwanda och Tanzania. Hon hade varit hemma i Sverige i 18 år när hon träffade Reines, som då hade förlorat sin tidigare hustru. Nygifta åkte de ut på missionsfältet igen, denna gång som ett sammansvetsat team. De flyttade in i ett hus som Reines börjat bygga, på Kilimanjaros sluttning.

– Klimatet där är som svensk sommar, väldigt behagligt, konstaterar Reines.

Läs mer Missionens kvinnor förändrade världen

Anita fortsätter att berätta hur arbetet går till för de två missionärsveteranerna, som egentligen fyllt pensionärer för ett bra tag sedan.

– Vi jobbar som ett team Reines och jag. Vi har seminarium för ledarna och är med och utvecklar barn- och ungdomsarbetet i församlingarna. De har ett stort socialt arbete med ekonomisk hjälp för studier, för mat och sjukvård. Reines bygger hus, kyrkor och broar och befolkningen är tacksamma för arbetet som gjorts, berättar Anita.

– Vår största uppgift har varit att få människor att följa Jesus.

Vad händer med arbetet nu när ni har tvingats lämna i förtid?

– Målet med att vara missionär är att vi inte ska behövas. Det har tagit 18 år och är inte riktigt färdigt än, men vi har ett fantastiskt inhemskt team som fortsätter att evangelisera. Vi litar helt och hållet på dem och lämnade husnycklarna åt dem när vi var tvungna att åka.

Läs mer Daniel Alm: Gud kallar svenska missionärer

Bönen och tron på en trofast Gud är och har varit det som burit dem genom alla år, och gör så än i dag. Varje morgon har de samlats till morgonbön med det team de haft runt sig. Nu får bönen ske på olika håll en tid framöver.

– Vi har blivit som en familj med dem vi arbetar tillsammans med. De ber för oss och vi ber för dem och i oktober hoppas vi kunna återvända, om vi orkar och har hälsan.

Finns det erfarenheter ni samlat på er på missionsfältet som ni har användning för nu i dessa speciella tider med pandemin?

– I Afrika är liv och död nära hela tiden. Människor är vana vid att människor dör varje vecka, i olyckor eller i sjukdomar. Det vi vill ta med oss hem är tilliten och förtröstan på Herren mitt i allt som händer, säger Anita.

– Det finns också en stark tro på att bära varandra i förbön. Och den närheten är direkt, där tutar det aldrig upptaget. Där kan vi mötas utan att behöva träffas.

Läs mer Niklas Piensoho: Dags att stärka andlig gemenskap med afrikaner

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.