80 miljoner ser Rosparaden från Los Angeles – Kevin deltar för sista gången

Varje nyårsdag samlas 1–1,5 miljoner människor i Los Angeles för att följa den så kallade Rosparaden. För svenskbördige Kevin Larsson blir det 23:e – och sista – gången som han leder Frälsningsarméns musikkår. Sist det begav sig premiärspelade de O store Gud.

- Vi kommer att göra samma sak den här gången också, säger han till Dagen.

Kevin Larsson föddes i Storbritannien 1973 där hans svenska pappa John Larsson (Frälsningsarméns världsledare 2002–2006) var stationerad i många år. Som tolvåring reste Kevin för första gången till Sverige och han har därefter återvänt till pappans hemland vid ett flertal tillfällen, bland annat åren 1996–1999, då föräldrarna var ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland.

– Jag hade bland annat en fantastisk nyårsafton i Stockholm då vi stod på en kulle och tittade på fyrverkerier över hela staden. Men tyvärr har jag aldrig haft möjlighet att vistas i Sverige några längre sammanhängande perioder, säger han.

Utan några kopplingar till USA fick den då 23-årige Kevin Larsson erbjudande om att åka till Los Angeles för att framföra julsånger. Året var 1996 och han tackade ja – och 27 år senare är han fortfarande kvar. Numera är han och hustrun, liksom de USA-födda sönerna, amerikanska medborgare. Men trots att Kevin Larsson har bott största delen av sitt liv i USA förklarar han att han fortfarande känner sig lika mycket som engelsman som amerikan. Bland annat har han inte kunnat sluta följa favoritlaget Manchester United.

Norsk medverkan i paraden

År 2001 utsågs Kevin Larsson till musikansvarig för Frälsningsarmén i södra Kalifornien. Det innebar att han samtidigt fick ansvar för den ungefär 180 personer stora musikkår som Frälsningsarméns årligen ställer upp med i Rosparaden. Nu har han, tillsammans med brassmusiker, flaggbärare och trumslagare, vandrat den nio kilometer långa paradvägen i över 20 år.

– Man måste vara medlem i en lokal kår för att få delta och de flesta av musikerna är handplockade av våra musikansvariga i USA och Kanada. Varje år har vi också ett gästband som jag bjuder in. För några år sedan kom det från Oslo. I år har jag bjudit in en brittisk kår – det var den kåren som jag spelade i under min uppväxt och det känns passande att de får delta när jag, för sista gången, ansvarar för paraden.

Kevin Larsson, som tidigare i år bytte tjänst inom Frälsningsarmén och därmed snart kommer att lämna över ansvaret för Rosparaden till sin efterträdare, berättar också att han försökte få svensk representation i paraden för några år sedan. Bakgrunden var ett det varje år utses en paradpresident. Det är en hedersam uppgift och det aktuella året frågade presidenten, som var svenskättling, om Kevin kunde bjuda in någon svensk kår.

– Jag undersökte möjligheten, men tyvärr gick det inte, säger han.

Trotsade regn och blev kvar

Rosparaden – eller Rosparadtävlingen som arrangemanget egentligen heter – genomfördes första gången 1890. Tanken var framför allt att locka folk från östkusten att flytta västerut genom att visa att klimatet i södra Kalifornien var skönt runt årsskiftet. Med åren har paraden utökats och nu för tiden brukar paradtågen bestå av ett 40-tal temainspirerade ekipage/vagnar, ett 20-tal marschband och ungefär lika många hästburna grupper bestående av flera hundra hästar.

Paradvägen kantas av hundratusentals åskådare och det tar ungefär två timmar från att det första ledet har passerat till det sista.

Flera marschband har med tiden blivit mer eller mindre permanenta inslag i Rosparaden. Men inget kan mäta sig med Frälsningsarméns marschband, som nu medverkar för 103:e gången. Enligt Kevin Larsson är det lite oklart varför Frälsningsarmén alltid har bjudits tillbaka. Men han berättar att en teori gör gällande att det ösregnade under en parad i början av 1900-talet. Alla marschband – utom Frälsningsarméns – bröt och efteråt sa de ansvariga för paraden att Frälsningsarmén alltid var välkomna tillbaka.

Fysiskt krävande

Förberedelserna inför den stundande paraden har i princip pågått hela året. Mest intensivt blir det ändå sista veckan. Direkt efter julhelgen anländer alla deltagande frälsningssoldater till Los Angeles och en intensiv träningsperiod inleds. Alla medverkande måste kunna musiken utantill och dessutom måste de veta vad de ska göra vid olika tillfällen under paraden.

Temperaturen i Los Angeles i början av januari ligger ofta på 15–20 grader. Ganska behagligt med andra ord. Men att marschera i flera timmar är ändå fysiskt krävande. Till skillnad från många av de andra marschorkestrarna, som består av tonåringar från olika skolor, har Frälsningsarmén inte heller någon övre åldersgräns för sina deltagare.

– Senast hade vi en pappa som gick med sin pappa och sin son, tre generationer med andra ord, säger Kevin Larsson.

Hårdträningen inleds i mellandagarna, kan du ändå koppla av och njuta av julen?

– Absolut, det kan jag göra. Och även nyårsaftnarna, trots att det då är fullt fokus på paraden. Jag har aldrig ångrat uppdraget som ansvarig för Rosparaden.

Kevin Larsson förklarar att han har mest att göra inför paraden. När marschen väl drar i gång är det mesta jobbet redan avklarat. En stor utmaning kvarstår dock – att leda bandet genom den skarpa högerkurvan in på huvudgatan Colorado Boulevard efter några hundra meter.

– Det finns en massa publik och flera tv-kameror just där och vi går i nio led så det krävs lite träning för att det ska se bra ut.

O store Gud inför tv-kamerorna

Med tanke på att alla måste memorera all musik kan repertoaren inte modifieras allt för mycket från år till år. En viss förändring blir det ändå. Förra paraden premiärspelade Frälsningsarmén exempelvis ett arrangemang av den klassiska svenska psalmen O store Gud, signerat Kevin Larsson.

– Vi spelade den samtidigt som vi svängde in på Colorado Boulevard och alla tittade på oss. Det gick bra och vi kommer att göra samma sak den här gången också.

Hela intervjun görs på engelska. Men jag passar så klart på att fråga om Kevin Larsson kan någon svenska. Han blir nästan lite förlägen, men berättar att hans pappa alltid brukade be en bön på svenska när de skulle äta.

– Pappa sa ”Gode Gud välsigna maten, amen”, säger Kevin på svenska.

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.