Adventister är inte bara bön och morötter

Rimbo.

I dag tar han och hans klasskamrater studenten på Ekebyholmsskolan i Roslagen. Som de flesta andra elever på skolan är Marc Micallef varken adventist eller kristen. Det var skolans goda rykte som lockade honom hit.

– De flesta vet ingenting om adventister. Många tror att vi är lite konstiga. Det beror på att vi är så få adventister i Sverige. Skillnaden mellan oss och andra kristna är inte så stor, säger Anita Ottesen, som också tar studenten i år.

Ekebyholmsskolan har funnits sedan 1932. I dag finns 280 elever i 13 årskurser, alltifrån sexårsverksamhet till gymnasium. Den gula skolan ligger i en svensk idyll med alléer av ekar kring hela området och det vita slottet som är 400 år gammalt fungerar som internat och matsal för eleverna.

– Majoriteten av eleverna kommer till skolan för att den har gott rykte, inte för att de själva kommer från troende hem, säger rektor Berit Lisle.

Som de flesta andra samfund kämpar adventisterna med minskat medlemsantal, särskilt bland ungdomar.

Skolan viktig för eleverna

I Sverige är Sjundedagsadventisterna ett litet samfund med bara 2 800 medlemmar. Berit Lisle betonar att skolan är viktig för eleverna. De får kontakter utöver den lilla egna församlingen, de behöver inte känna sig så udda och får starkare rötter vilket är avgörande för om de blir kvar inom samfundet eller inte.

Precis som judarna firar adventisterna sabbaten på lördagar. De menar att tiden från solnedgången på fredagen till solnedgången på lördagen har Gud välsignat på ett särskilt sätt. Att ha sabbat en annan dag betyder, enligt adventisterna, att man inte kan få samma välsignelse. På lördagen hålls gudstjänst med bibelstudium och dagen får vara en vilodag utan vare sig städning eller pluggande.

Hälsobudskapet, att värna om hela människan och inte bara se till det andliga, är något som en adventist också har som generell livsstil. Vissa adventister är vegetarianer och menar att Bibeln förespråkar en sådan kost. En del undviker Coca-Cola och kaffe, men många äter kött.

Bättre kostvanor

På hemsidan kan man läsa: “Adventisten Kellogg’s majsflingor var början till arbetet för att ge människor bättre kostvanor och sundare alternativ.” På Ekebyholmsskolan serveras bara vegetarisk kost, till glädje för de flesta elever.

– I början blev jag irriterad på alla konstiga grytor med bananer, men nu har jag vant mig och tycker att det är helt okej, säger Marc.

För Clara Atterby som är vegetarian, utan religiös övertygelse, är det bekvämt. Hon tycker att maten är ovanligt god, jämfört med andra skolor. Claras föräldrar hade hört så mycket positivt om Ekebyholmsskolan, att hon bytte från skolan i Rimbo, tolv kilometer bort, där hon gick tidigare.

Kursen kristen tro och morgonbön varje dag är obligatoriskt för alla elever, men inget problem vare sig Clara eller Marc.

– Det är en varm stämning här och gemenskapen är bra. Det låter klyschigt, men det är som mitt andra hem även om jag inte blivit mer kristen för att jag gått här. Men det är intressant att diskutera med de andra och det är nog hälsosamt för adventisterna att det går så många icke troende här också, säger Clara.

För Sofia Rudholm och Anita Ottesen som båda är uppväxta i adventisthem har skolan varit en lugn miljö där de fått tid att utveckla sin tro tillsammans med andra adventister. Och den säkerhet de utstrålar i dag menar de kommer ifrån att de tvingats argumentera med sina klasskompisar. Risken att isoleras sig från omvärlden, i en skyddad miljö bland likasinnade ute på landet, är de medvetna om.

– Eftersom de flesta som går här inte är kristna är det ingen risk. Dessutom spelar jag trummor i Rimbo och träffar ofta andra kompisar, säger Anita.

– Vad är det de missar då, spritfester med spya i buskarna? Jag tror inte de tar skada av att skyddas lite, säger Clara till försvar för sina kristna klasskompisarna.

Bygga sociala nätverk

Adventisternas skolor i Norden har ett nära samarbete. Tanken är att eleverna ska få möjlighet att bygga sociala nätverk över gränserna och att de ska känna att de är en del av något större. Varje år anordnas därför volleybollturneringar och körfestivaler i de olika nordiska länderna.

– Många tror att vi är en sekt. Jag tror att det beror på att vi firar sabbat på lördagen vilket är ovanligt. Vi skiljer oss teologiskt när det gäller vissa saker, men vi ser på oss själva som en evangelisk protestantisk frikyrka, säger Berit Lisle.

Hon ser hellre till likheterna inom de kristna samfunden än till det som skiljer dem åt.Optimism inför framtiden finns det gott om i alla fall:

– Jag kommer att få ett skitbra liv, eftersom jag har en bra grund att stå på. En trygg uppväxt, en bra utbildning och mål som jag har ambitioner att uppfylla, säger Anita och rusar iväg till gymnastiksalen och den sista repetitionen innan mössorna ska på.