Livsstil
Adventsfastan – en väg till julfriden
Det är nog många som i år längtar efter att dra igång julen lite extra tidigt i år. ”Ljus behövs mer än någonsin”, skriver Liselotte J Andersson, som även slår ett slag för den urgamla seden att adventsfasta. Hur vet bara du.
Varje kväll får jag ett sms från en liten kille som inte fått så mycket gratis i livet. Hans senaste budskap löd: "Vi har tat fram julen!" Adventsstakar och stjärnor var nu framplockade ur förråden. Det är nog många som i år frestats att tjuvstarta lite extra med julen och inte bara affärsmännen. Ljus behövs mer än någonsin.
Jag önskar och ber för min skyddsling och många fler att julens innersta ska komma fram. Det är knappast någon hemlighet att julfriden känns avlägsen för många långt borta och nära. Att minska på julens utanpåverk känns då både nödvändigt och befriande.
Adventsfastan, den lilla fastan, kan bli till hjälp. När det gäller fasta är det bra att tänka till i förväg: Vad kan jag minska på eller avstå ifrån till förmån för det som har ett större värde?
Jag menar inte att vi ska hoppa över julen i år, men vi kan få uppleva att ”less is more”. Om jag vågar skala av en del av det som har ett pressat måste över sig kan jag njuta desto mer av det som blir kvar. Vissa dofter i huset, pynt som har en värmande historia och gåvor som är en verklig glädje att köpa eller få.
En viktig ledstjärna kan vara att prioritera allt som innebär gemenskap, med gamla och nya vänner, kanske också med dem vi kallar nyanlända. Knytkalas är en bra uppfinning och det är inte livsfarligt att rensa och förnya i en del släkttraditioner.
Om vi lyckas ta bort en del, vad är det vi ska ta fram när vi tar fram julen? En av de verkliga huvudrollsinnehavarna i julens eviga drama är en god förebild. Jesu mor, Maria, gömde och begrundade i sitt hjärta det märkliga som hände i Betlehem.
Till hjälp för denna goda eftertanke: Plocka gärna fram psalmerna, så att det kan susa genom livets strid och vi kan gå vår konung att möta. Ett enkelt men givande exempel på fasta kan vara att inför varje nytt ljus i adventsstaken unna sig en kväll fri från tv och nät och i stället fördjupa sig i den veckans bibeltexter enligt evangelieboken.
Ett underliggande tema för bön och meditation i fastan skulle kunna vara: Om julen är givandets tid – vad är det jag helst vill ge och till vem? Vad är det jag själv önskar och ber i hjärtats djup?
Att tala i termer av generositet känns svårt just när jag skriver dessa rader. Regeringen har nyss signalerat en betydligt snålare migrationspolitik. Det är inte ofta man hör partiledare gråta i direktsändning, men det händer nu.
Maktlösheten är stor när vi inte förmår ha så öppna gränser och hjärtan som vi egentligen vill. Då kan man behöva höra adventssången om Jesus från Nasaret som löser ur vanmakt, ur synd och skam.
Vart ska vi gå med vår vånda om inte till Honom som för länge sen inte fann plats i härbärget och som själv fick fly för sitt liv tillsammans med sina föräldrar?
Redan kan vi höra som ett eko av herdarnas ord från julnatten: "Låt oss gå till Betlehem". Ja, låt oss göra det. Där blir Jesu ord från denna söndags text så tydliga: "Mitt rike är inte av denna världen". Fler än vi tror söker detta rike som enligt Nya Testamentet är rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande.
Gamla svenskar och nyanlända söker detta rike, som det står i en gammal psalm uppenbart eller förteget. Låt oss göra sällskap med dem!
Liselotte J Andersson är resande förkunnare och själavårdare och skriver helgkrönikor på Dagen.
