Äktenskap som håller

- Vi är nog ganska unika, konstaterar Christina Ellgren när den lilla gruppen försöker reda ut vilken månad under år 1989 de drog igång.

- Eller också ganska tröga, skämtar Hans Ottoson.

En ganska typisk kommentar under samtalets gång, där skoj kan blandas med allvar, och där den ene gärna fyller på efter den andres kommentar. Att de känner varandra väl märks.

Två av de fem paren ses för att berätta om hur det kan komma sig att de fortfarande träffas efter tjugotvå år. Allt började då församlingen fick besök av psykologen Alf B Svensson. Han uppmanade besökarna att börja samtala med varandra om sina äktenskap, och efter besöket drog flera studiecirklar igång.

Till en början var det böcker om äktenskap och relationer som var utgångspunkten för träffarna. I klassisk studiecirkelanda hade alla läst samma text, och utifrån det började diskussionen.

- Jag minns att jag var skeptisk, berättar Berndt Ellgren.

- Jag ville inte gå dit. Jag kände att vi inte hade någon kris i vårt äktenskap.

- Men det här är för att se till så att man inte hamnade där, fyller Hans Ottoson på med.

Hela gruppen är ense om att man inte behöver stå på randen till skilsmässa för att som par diskutera igenom sin relation i grupp. Det kommer små kriser längs livets gång, och ofta är det saker som inte kommit upp till ytan. I längden kan de små outtalade problemen leda till större relationsproblem.

Manligt och kvinnligt blev tidigt en brännhet fråga i studiecirkeln. Exempelvis hos paret Ellgren, där det efter några samtal kom fram att de båda gick och retade sig på helt olika saker hos varandra, något som faktiskt tärde på relationen.

- Bernt diskade aldrig spisen ordentligt. Det var något jag hela tiden gick och retade mig på. Han svarade alltid att det inte var så noga, säger Christina.

- Och jag gick och retade upp mig på att du aldrig städade i bilen, kontrar Berndt.

Och hur slutade det? Christina säger att det gäller att acceptera varandra som man är, det kanske inte alltid går att få någon att göra precis som man själv vill i en relation.

Till en början träffades studiecirkeln en gång i månaden, och för att svetsa samman gänget åkte de någon gång iväg över en helg. Det kunde gå ganska tufft till. Ewa Karin Ottoson berättar att hon fick frågan från flera personer om hennes stora församlingsengagemang egentligen bottnade i att hon var på flykt från ett dåligt äktenskap.

- Det var utmanande. Jag blev riktigt arg. Men när jag fick tänka efter under några veckor insåg jag hur rätt de hade.

För många blev mötena en aha-upplevelse. Framförallt bland männen.

- Vi kvinnor är mer vana att prata om känslor, säger Ewa-Karin Ottoson.

- Ta min man Hasse som exempel, han var säker på att det bara var vi som hade en viss sorts problem. Sedan upptäckte vi att även de andra paren befanns sig i en liknande situation. Bara det var förlösande och öppnade upp.

Det är lätt att man sopar problem under mattan inom kyrkan menar Ewa-Karin. Det finns en fin kristen fasad som ska upprätthållas, på ytan ska det se ut som om allt bara är bra och fint. Men här, bland paren i Järfälla pingst, har den fina fasaden gång på gång rämnat, och alla är överens om att det varit viktigt att få tala ut. Något som borde vara en självklarhet i en församling.

- Tänk om vi inom kyrkans väggar kunde ha en sådan öppenhet att vi kunde tala om för andra när vi har jobbigt inom familjen, att kunna jobba på djupet för att få våra relationer att fungera bättre. Inte bara söka samtalshjälp när vi står inför de stora kriserna, säger Ewa-Karin Ottoson.

De fem paren hade i starten varit gifta några år, alla hade småbarn och var inne i samma fas i livet. Nu har vissa passerat pensionsgränsen, andra är på väg dit. Och självklart har samtalen skiftat med åren.

- Det där med äktenskap har vi klarat av för länge sedan, säger Berndt Ellgren något skämtsamt.

En förändring som också syns i namnet de använder. Till en början kallade de sig äktenskapsgruppen. Numera är det friskvårdsgruppen som träffas. Och de har under årens lopp hunnit samtala om allt mellan himmel och jord. Ibland har det handlat om rent andliga samtal. Andra gånger om hur man bör hantera tonårsbarn, ålderskriser eller sjukdomar som någon i gruppen drabbats av.

- Vi känner varandra på djupet och vi kan snart inte dölja något längre, säger Hans Ottoson.

l

Hans, 63 år

l

Ewa Karin, 57 år

l

Gifte sig den 2 augusti 1975

l

Fyra barn och ett barnbarn.

l

Om samtalsgruppens betydelse: Det har skapat en större medvetenhet, och antagligen har vi lärt varandra att uppfatta signaler när något inte har varit bra. Alla par i gruppen har haft stora kriser i olika perioder, men tillsammans har vi tagit oss igenom dem.

l

Berndt, 55 år.

l

Christina, 54 år.

l

Gifte sig den 16 juni 1979.

l

Tre barn och tre barnbarn.

l

Samtalsgruppens betydelse: Vi har under samtalets gång lärt oss att acceptera att vi är olika, att vi ibland gör saker på vårt eget vis.

l

Kuriosa: Blev intervjuade i Dagen i samband med att studiecirkeln började för snart tjugotvå år sedan.