Livsstil
Alf B Svensson: Att förlåta är inte att släta över
Sexuella övergrepp, våldshandlingar och djupa svek kan tyckas omöjligt att förlåta. Men förlåtelsen har många dimensioner att fundera över.
Psykolog Alf B Svensson samtalar ofta med människor i behov av förlåtelse och människor som behöver ge förlåtelse. Ibland är det allra viktigast att först och främst tala om vad förlåtelse inte är, menar han.
– Att förlåta är inte att bagatellisera, släta över och säga att det var inte så farligt. Det är inte heller att säga du rådde inte för det. Var och en är ansvarig för sina handlingar även om det kan finnas omständigheter som förklarar ett visst beteende, säger Alf.
Att förlåta handlar inte om känslor, menar han. Ska man vänta med förlåtelse tills känslorna hänger med kan man få vänta väldigt länge. Det innebär inte att du behöver bli vän med personen som sårat och svikit dig. Uttrycket att glömma och förlåta ger han inte heller mycket för.
– Ärren finns alltid kvar, säger Alf.
Förlåtelse, menar han, är ett viljemässigt beslut att inte anklaga och skuldbelägga, trots att man har anledning att göra det.
– Att förlåta är att starta en process, och det innebär inte att allt hat och all smärta försvinner med en gång. Det kan vara en lång resa innan du viljemässigt kan förlåta, säger Alf.
Om det känns övermäktigt att förlåta finns det strategier som ger hjälp på vägen. Dels en viss självinsikt och ödmjukhet i att inse att jag själv är en person med fel och brister. Bibeln talar träffande om att se flisan i den andres öga men strunta i bjälken i sitt eget öga.
Det kan också finnas förklaringar till att en person beter sig som den gör. Inget som i sig ursäktar beteendet men som kan skapa en förståelse hos den som blivit drabbad.
– En annan aspekt att tänka på är att det kan vara svårt att förlåta andra om du har svårt att förlåta dig själv. Kanske är det där du måste börja. Du blir inte en bättre människa för att du går omkring och anklagar dig själv. Försök i stället att lära av dina egna misstag och ta ansvar för ditt eget liv.
– Ju mer jag som kristen upplever att Gud förlåter mig trots att jag är som jag är, desto lättare bör det bli för mig att förlåta andra, säger Alf.
Den som läser Bibeln kan lätt få intrycket att förlåtelse är något som krävs av den som blivit utsatt, men Alf vill vända på begreppen och hellre se det som en möjlighet. Den som förlåter blir fri.
Vad händer om jag inte kan förlåta?
– Risken är att man blir bitter. Det är som att bygga ett koncentrationsläger åt sig själv och frivilligt gå in där. Jag har också sett hur oförlåtelse kan skapa ångest, rädsla säger Alf B Svensson
