Krönikor
Alf Svensson: En pyttipanna av osanningar
Kommer eftertankens kranka blekhet att dyka upp?
Demokratin kräver anständighet. Demokratin kräver ärliga, sakliga debatter.
Alf Svensson
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
"Förvärva sanningen, sälj den inte," står det i Ordspråksboken (23:23). Det kan inte vara övermaga att erinra om en dylik millenniegammal vis uppmaning. Nu när den gaphalsiga EU-valrörelsen är över och flirtandet med osanningar och otidigheter, i varje fall tillfälligt, har mattats. Vi har genomlevt några veckor då sanningssökandet varit långt ifrån maximalt.
Jo, vi har säkert alla, politiker eller inte politiker, förfäktat ståndpunkter som senare visat sig vara osanna. Det är i sig allmänmänskligt. Men under valrörelsen har partirepresentanter vetat att det man kastade på motståndare titt som tätt var osanningar. Utstuderat och planlagt. Valrörelsen har sysslat med ett slags osanningens pyttipanna som skulle stänka ner. Och solka.
Nu publiceras väl så småningom de där valanalyserna som partierna själva formulerar. Mest internt. Kommer eftertankens kranka blekhet att dyka upp? Jakten på färska nyheter och skandaler immar sannolikt igen mediernas backspeglar.
För någon vecka sedan hörde jag en vetenskapare tala om Weimarrepubliken. Och nog minns vi från läroböcker hur det underströks att grunden, konstitutionen, var förträfflig. Rösträtt för alla. Demokratins institutioner på plats etcetera.
Varför totalkollapsade då republiken? Versaillesfreden var förtryckande. Ekonomin i gungning, minst sagt. Men den tredje orsaken var, enligt experten, att beslutsmässiga politiker förlorat allt förtroende.
Om det med bestämdhet påstås att ett statsråd ljugit, om ett "förstanamn" försöker förnedra sin mot- eller meddebattör med snack om Gucciväskor, om ett "förstanamn" försöker smeta ner medtävlare med påståenden om att kollegorna inte kan skilja mellan diktatur och demokrati, om ett annat "förstanamn" börjar yra om stenåldern när en ledamot håller styvt på subsidiaritetsprincipen, om förtroendevalda försöker snika åt sig bidrag och traktamenten, om det syns vara viktigare att misskreditera andra än att presentera egna ståndpunkter, om de politiska debattörerna gör varandra till åtlöje genom att formulera nedgraderande epitet, om toppolitiker ivrigt pratar utan att säga något. Om förtroendet för förtroendevalda – läs orden en gång till – börjar ebba ut, då anfräts och skadas demokratin. Var så säker!
Vi medborgare som suttit vid "ringside" har rätt att förvänta oss skarpa sakpolitiska debatter. Just sakpolitiska och inget annat!
I EU-sammanhang har det ofta talats om ”det demokratiska underskottet”. Då har det i regel handlat om att beslut tas som medborgare haft lite att säga till om.
Men det är när politiker själva genom sitt liv och beteende förlorar förtroende som demokratin i synnerhet skadas och drabbas. Och då räcker det knappast att tala om underskott.
Demokratin kräver anständighet. Demokratin kräver ärliga, sakliga debatter. Ja, den fordrar faktiskt att de som fått förtroende visar att de är ute för att söka sanningen.
Alf Svensson är tidigare partiledare för Kristdemokraterna, riksdagsledamot, biståndsminister och ledamot i Europaparlamentet. Han medverkar sedan 2014 med gästkrönikor på Dagens ledarsida.
