Krönikor
Alf Svensson: Kristna värden ledde fram till EU
Den farliga nationalismen sjuder och kokar lite varstans i vårt Europa. Risken för att högre gränser kommer att muras mellan länder och folk är uppenbar. Europas historia sitter inte djupt i våra medvetanden, skriver Alf Svensson i en krönika.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Eftertankens kranka blekhet verkar breda ut sig nu. Det måtte väl inte vara för sent.
Tänk om SVT tidigare hade gett EU fem procent av den uppmärksamhet som man nu ger Brexit.
Politiker och opinionsbildare har också – nästan konsekvent – tigit om EU i debatter och valrörelser. Nu görs det utmärkta analyser av utrikesexperter och statsvetare, nu de senaste dagarna. Samtliga utläggningar, tror jag, slutar med konstaterandet att framtiden är oviss eller att ingen vet. Diskussionerna har så gott som uteslutande handlat om vad som händer med vårt eget lands ekonomi, handel, export, börskurser…
Att populister och nationalister länge vädrat morgonluftvet nog alla och att man gör det nu är självklart.
Långt före folkomröstningen i England har EU-debatten, de få gånger den flutit upp till ytan, cirklat runt hur vi i vårt land missgynnas av EU, och nu missgynnas av Brexit, förstås.
Nationalismens tentakler har både synts och hörts och hängt över oss. Och, enligt min uppfattning, har alla politiska partier varit delaktiga. Det begriper vi att svenska politiker inte kunnat påverka utgången av folkomröstningen i England, men möjligheten har aktualiserats, att presentera en positiv syn, en framåtsyftande inställning till det projekt som säkrat freden i vårt Europa under 70 år.
För vi är väl inte så dumma och verklighetsfrånvända att vi inbillar oss att Europa är garanterat fred för all framtid? Och att möjligheten att bevara fred ökar om gemenskapsrelationer brister och nationalismen får slå sina klor i länder och regioner. Vi är väl heller inte så materiellt fixerade att vi föreställer oss att handel och nationell ekonomi är det centrala om freden kapsejsar?
EU har misslyckats med flykting- och integrationspolitiken. Så kan man förstås uttrycka det. Men det är ju varje enskilt land som beslutar om sin flykting- och integrationspolitik. Och ska det bli annorlunda, ja, då måste EU få mer makt. Vi har hört från flera håll att EU måste bli smalare och vassare, men ingen journalist vill visst fråga vad politiker konkret menar med smalare och vassare. (Jo, vi har – i ärlighetens namn – fått veta att vargjakten klarar vi själva. Hur smalt och vasst detta nu gått. Det kan ju inte vara medelst Brexit som EU skulle magra.)
Hatet mellan folk och länder, efter andra världskriget och de ofantligt många europeiska krigen var omätligt. Det var då, utifrån kristen tradition och människosyn, som varmt troende statsmän orkade och vågade påbörja och bygga europeisk gemenskap. Det var kristna värderingar vägledde dem. Det var en civilisationens ambition som de drevs av. Europa måste få uppleva ett förr och ett nu.
Att det gått snett av och till är inte något annat än bevis för vår mänskliga ofullkomlighet. Och den existerar i precis alla sammanhang! Men om vi framöver ska leva med ett nationalistiskt vi och ett internationellt dom, då ter sig framtiden mer än dyster.
Talet om en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik måste nu tystna. Vladimir Putin sitter sannolikt i Kreml och ler. Jo, ledande europeiska politiker börjar få EU-mål i mun. Men de är sent ute. Måtte det inte vara för sent!
Alf Svensson är tidigare partiledare för Kristdemokraterna, riksdagsledamot, biståndsminister och ledamot i Europaparlamentet. Han medverkar sedan 2014 med gästkrönikor på Dagens ledarsida.
