Krönikor
Alf Svensson: Ord som borde förfölja oss
Det behövs många Mukwege och Murad i många länder.
Det behövs många Mukwege och Murad. Många profeter. I många länder.
Alf Svensson
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
När Dr Denis Mukwege, fredspristagaren, hördes i Oslos vackra stadshus lät han som en gammaltestamentlig profet. Mer uppfordrande och profetiskt tal hörs sällan. Det var som ett eko från profeten Amos: Må rätten flöda fram som vatten och rättfärdigheten likt en bäck som aldrig sinar. Vilket kan vara mer angeläget? Vilket levande bildspråk.
Rätt och rättfärdighet, ja. Nobelpristagerskan Nadia Murad talade om yazidiers lidanden vilka tystats ner. I en djup elegisk ton nådde hon helt säkert bakom alla eleganta kreationer och klädslar. Måtte talen och vädjandena från denna monumentala byggnad i Oslo inte enbart bli en historiskt dokumenterad dag. Vi borde förföljas av det som förkunnades.
FN mäktar föga. Jo, jag har själv sagt det många gånger, att vi har bara ett FN, och vi måste värna och slå vakt om detta forum. Men!
Kongo. Det långa, glömda kriget. Kan vi verkligen leva som om det knappast berör oss, att kvinnor där fläks sönder och får sina liv och sitt leverne ödelagt? Och yazidierna, som tvingades upp i öde bergstrakter och fick se männen skjutas och kvinnor säljas som sexslavar. Och nu i många fall förvägras asyl! Allt medan vi i Europa berömmer oss av att skydda egna gränser. Och vapnen fortsätter att levereras till Jemen. Hamnen blockeras. Stridande grupper får muskler från Iran och Saudiarabien och hundratusentals medmänniskor dör eller hotas av svält.
Fransmännen ilsknar till när elegante Emmanuel Macron höjer bensinskatten och ändrar något lite i budgeten. Poliser ockuperar boulevarderna. Förstörelse och tårgas! Och i andra länder? Populistiska rörelser rycker fram i Italien, i Brasilien, och lyckas lägga regeringsbildandet i Sverige i månadslång parterr. USA:s Trump behöver knappast nämnas! Vi är många som ängslas över den osunda nationalism som pyr och breder ut sig i världen. Men isolationismen finns det också anledning att känna oro för. Länder isolerar sig, grupper avskiljer sig från omvärldens verklighet, individer är sig själva nog. Medmänniskan måste ses i det globala perspektiv som är ofrånkomligt och självklart i de länder där de demokratiska parollerna är ärligt menade.
Vi omnämner ofta FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. En universell deklaration! En ledstjärna för alla som påtagit sig ansvar, lokalt eller globalt. Men många, inte minst de med största ansvar, går i motsatt riktning.
Nobelpristagarnas budskap avlöstes i kalenderhänseende av julens budskap: Ty det fanns inte rum för dem i härbärget. Härbärget i bestämd form. Vi har bara en jord, men hela befolkningar, hela grupper, hela familjer, många ensamma ynglingar och individer sägs det inte finnas plats för, inte finnas elementära rättigheter för.
Vem vill att ”rätten ska flöda fram som vatten och rättfärdigheten likt en bäck som aldrig sinar”? Det behövs många Mukwege och Murad. Många profeter. I många länder. Sannolikt i alla.
Alf Svensson är tidigare partiledare för Kristdemokraterna, riksdagsledamot, biståndsminister och ledamot i Europaparlamentet. Han medverkar sedan 2014 med gästkrönikor på Dagens ledarsida.
