Alice Bah Kuhnke: Omöjligt att undvika Gud när man är från Jönköping

Många minns fortfarande Alice Bah Kuhnke som programledare i tv. De senaste tio åren har dock hennes liv handlat mer om samhällsengagemang, miljö och rättvisa. Med en bergfast tro, både på Gud och sig själv, har hon tagit sig an flera tunga förtroendeuppdrag.

Hur jobbar du med din självkänsla?

– För 17 år sedan fick jag en stor ”verktygslåda” för att job­­ba­ med mig själv. Varje kväll sedan dess skriver jag ned fyra saker. Jag skriver vad jag har gjort bra, vad jag gjort mindre bra, jag skriver tack och hjälp. Jag försöker att inte koppla det här till prestation. Min egen tro på min förmåga att prestera är fantastisk. Om vi ska tävla och ni ska läsa tre böcker så läser jag fem. Springer ni fem varv, så springer jag sju.

– Det här handlar om andra saker. Bra kan exempelvis vara att jag sa till Johannes, min man, att jag älskar honom. Han behöver få höra det. Bra kan också vara att jag som högsta chef blev arg på någon av mina medarbetare, men lyckades hantera ilskan och i stället sätta mig in i hans eller hennes situation.

Vilken bra övning, har du nummer till den här terapeuten?

– Absolut, hon är min bästa vän i dag. Och jag kan inte tänka mig hur mitt liv hade varit om jag inte mött henne, det var som att möta en ängel.

På vilket sätt har det här påverkat din tro?

– Det har påverkat min tro mycket. Jag vet ju inte hur det hade utvecklat sig annars, men min tro i dag är otroligt stark och den blir ännu starkare av den här dagliga övningen som ju är som en bön.

Hur började det här med tron för dig?

– Det är nästan ofrånkomligt när man kommer från Horda, som ligger precis på gränsen mellan Jönköpings och Kronobergs län. Det finns sannolikt fler kor än människor där, men när jag växte upp fanns det dessutom både Filadelfia, Alliansmissionen och Svenska kyrkan. Tron var svår att undvika. Det civila samhället byggdes upp kring församlingarna. Där fanns alla aktiviteter.

– Men sedan har jag också funderat på, och det kanske låter vagt och flummigt, om man också blir kallad. Det hade många gånger varit enkelt att välja ett ickekristet liv. Men det har inte gått. Att tro är ett av de svåraste valen jag har gjort. Ibland kan jag faktiskt avundas dem som inte har en tro.

Hur mycket baseras din tro på det intellektuella, och hur mycket baseras på känsla?

– I dag är det känsla till 99 procent, jag känner det här i hela min kropp. Sedan tycker jag om att diskutera hur man praktiserar tron och intellektualisera kring det. Men det är den här känslan som bär min tro och mitt kristna liv.

Har du några trosupplevelser som blivit vändpunkter i ditt liv?

– Jag har egentligen flera. En jättestor sådan upplevelse var när jag befann mig på gränsen mellan Haiti och Dominikanska­ republiken och såg barn som levde i missär. Barnens mamma var alkoholist, prostituerad och gravid och de fyra barnen var undernärda. Det var fruktansvärt och jag önskade faktiskt livet­ ur dem. Det är sant, jag gick bakom ett skjul och bad ”Gud du måste släcka deras liv, för deras liv är ett helvete och det kommer att bli ett helvete. Det finns ingen ljusning. Så jag ber dig snälla, snälla Gud, ta deras liv”.

– Det är nog det hemskaste­ jag gjort. Men precis när jag tänkt den tanken fylldes jag av en otroligt stark känsla som fyllde hela min kropp. Och jag fick plötsligt en förståelse, och här är det fantastiska, att det är ju mitt liv som är meningslöst så länge som det finns människor som har det så här. Så länge det finns mammor som prostituerar sig och ber om att få betalt i alkohol. Det var en enorm känsla, jag kan få mitt liv att få mening, om jag hjälper de här människorna, belyser de här problemen, lever ett kristet liv som till syvene och sist går ut på att minska mänskligt lidande.

– Så när jag gick bort från skjulet var jag fylld av kraft och styrka och jag orkade möta de här barnen. Sedan dess har jag aldrig känt den bottenlösa meningslösheten. Det var en otroligt viktig händelse i mitt liv.

Är det den här upplevelsen som driver dig?

– Ja, absolut. Känslan av att livet­ är meningslöst, men jag kan fylla det med mening.

Hur har du det med Gud i dag?

– Bra tycker jag. Jag har en väldigt bra relation, men det handlar också om att jag prioriterar att ha det bra med Gud. Att leva ett kristet liv, att ha Jesus som förebild i alla mina val. Det är inte lätt. Det är en förebild som heter duga. Och det blir väldigt utmanande i alla fall i det liv jag lever, där jag exempelvis möter hemlöshet varje dag. Men jag tror inte att livet ska vara lätt. Jag tycker om smärta och offer,­ jag tycker att det tillhör mitt kristna liv.

– Jag behöver liksom det obekväma för att inte fastna i min lilla bubbla som höginkomst­tagare med makt i ett av världens bästa länder. Det är ju en så solitär situation att det blir löjligt när man vet hur lidandet ser ut i världen. Så jag måste utsätta mig för det lidandet för att inte förlora greppet. Annars skulle jag tappa bort mig och åka till Thailand varje år.

Borde Sveriges kristna bli bättre på att leva ut sin tro?

– Jag tycker att vi skulle kunna bli mycket bättre. Jag vill kunna ställa högre krav på andra kristna, vi bör vara bättre på att ta hand om våra medmänniskor.

– Men jag kan samtidigt förstå att det är så. Jag får aldrig så många hatbrev som när jag säger att jag är kristen. Är inte det intressant? Och då är jag ändå både svart och kvinna.

Vad vill du göra mer i livet?

– Jag tänker inte riktigt så. Det finns förstås massor jag vill göra. Jag drömde mer förr, men just nu är jag så tacksam över att jag har fått leva så här länge.

Malin Aronsson

Malin Aronsson är redaktör för Dagens relationsmaterial, krönikör och en av två programledare för podden "Dagens människa"