Livsstil
Anna var feminist och en tidig förespråkare av kvinnopräster
När Anna Roos kom till tro vände hon ryggen åt ”världen” och åt teatern, som hon älskat. Hon blev allt mer ointresserad av ägodelar och skänkte bort det mesta av det hon ägde.
Hon övergav tidens eleganta mode och klädde sig resten av livet enkelt och praktiskt.
Hon var en god talare, blev efter hand bibelkunnig och tyckte om att leda bibelstudier.
Redan i november 1888 blev Anna Roos medlem i KFUK och började snart hålla lördagsmöten med sömnad, högläsning och aftonbön för fabriksarbeterskor. År 1892 blev hon ordförande i KFUK Stockholm. En anonym penninggåva 1896 fick henne att lämna Skandia och ägna sig helt åt KFUK, som nu utvecklades snabbt. Hon ordnade diskussioner om ämnen som sociala problem, fred, vit slavhandel, djurförsök, socialism, konst och litteratur samt bildade föreningar över hela landet. När nationella KFUK bildades 1899 blev hon dess första ordförande.
Anna deltog också i bildandet av föreningen Kvinnliga missionsarbetare, KMA, som arbetade i Indien, Kina och Nordafrika liksom bland samer, armenier och svenskbybor, och hon var med och skapade en missionsförening för arbete i Mongoliet. Hon arbetade bland prostituerade i Stockholm, bedrev mission bland veneriskt sjuka kvinnor på Sankt Görans sjukhus och var ordförande i Kvinnornas abolitionistkommitté mot sexuellt slaveri. Eftersom prostitution och superi ansågs gå hand i hand engagerade hon sig också i den kvinnliga nykterhetsföreningen Vita bandet. Under första världskriget ordnade hon ljus- och värmestugor med sysselsättning för tusentals barn och vuxna. Anna var en tidig feminist. Hon ville att kvinnor skulle ha rösträtt och tillgång till alla yrken, inklusive prästens.
Många menade att Anna var naiv och hon blev ofta utnyttjad av lycksökare. Hon var impulsiv, tog snabba beslut, och hade ibland svårt att tåla kritik.
Håkan Arenius skriver bokrecensioner i Dagen. Han har tidigare arbetat som ledarskribent och redaktör.
